Helvetets Port jagas av fans och laddar inför krig I Danmark
Tomas ”Witchfinder” Ericson – Guitar and Lead Vocals
Kongo ”K. Lightning” Magnéli – Lead Guitars and Vocals
Philip ”Inquisitor” Svennefeldt – Bass and Vocals
Oscar ”O. Thunder” Rolfsson – Drums and Percussion
Jag möter upp tre av medlemmarna i Helvetets Port en time efter giget på MuskelRock, Tyrolen utanför deras husvagn ett stenkast från festivalområdet. Väl där tar det mig ett par minuter och flera charmerande avbrott av fans som likt förälskade tonårsflickor jagar bandet med kameror och aldrig sinande frågor. Frontmannen Tomas ”Witchfinder” berättar att de fått flera sexuella förslag och erbjudanden efter giget av såväl manliga som kvinnliga fans – alla redo att kasta sig vid deras fötter.
Vad gäller groupies berättar Tomas emellertid att den varan inte finns av överflöd då genren överlag är ganska brudfri och att de i övrigt sällan har nytta av ”bandintresserade stolpskott”. Dessutom skvallrar Tomas i förtroende att en viss basist(…) ofta så trött efter gigen att han har ”svårt att få upp den”. Något denna basist väljer att inte lägga någon kommentar på.
Jag kommenterar sångaren Tomas/Witchfinders klädsel och faktumet att spandexbyxorna han så stolt bär upp inte döljer ”behagen” särskilt väl. På frågan om suspensoar någonsin varit ett alternativ, sätts jag emellertid direkt på plats med det självsäkra svaret att ”Suspensoar är för dem som har något att dölja” och att det är ”kul att skönja ådrornas kontur….” Då man minsann inte bör ha någonting alls under!
Vi övergår till mer seriösa frågor om musik och framtid, vari de berättar att de repat i svettiga 7 dagar i rad inför spelningen på Muskelrock men att de i övrigt endast repar periodvis eftersom Philip bor i Kristianstad och de andra I Göteborg. Gällande dagens spelning är de emellertid tämligen missnöjda pga. ljudet utöver att Philip hade knäckt sitt långfinger och därför hade svårt att spela, vilket Tomas kommenterar vara typiskt för Helvetets Port då ”Allt går åt helvete!”. Emellertid berättar Kongo att de nog fått skylla sig själva för hur giget gick, då de hade skitit i soundcheck och bara gått upp på scenen och kört, ”nonchalanta som vi är”.
På min fråga varför de valt att ligga lågt efter skivsläppet 2009, avslöjar de att lathet ligger bakom overksamheten. Dessutom anser de alla att musikgenren de spelar är dömd att förevigt gå back och att det därför inte är värt att fara runt och anstränga sig för musiken. Vilket jag som utomstående finner aningen motsägelsefullt, då de på min följande fråga om ”varför de började lira”; svarade att de ville göra något nytt och ”leda hårdrockens återkomst”.
I övrigt ser de alla fram mot kommande spelning i Danmark den 8 juli på Metal Magic Festivalen i vilket Philip med ett flin och höjd näve försäkrar att ”Kriget väntar!”
