Snacka och gladmetal i klämkäckt powerformat! Freedom Call visar att även metal kan vara roligt och det är ju ingen tvekan om att de älskar det här. Spelglädjen strålar ikapp med solen och sångaren Chris Bay ser sådär äckligt snygg ut (i alla fall på håll) i bar överkropp och välborstat hår. Vanligtvis är jag allergisk mot sådant där, men i det här fallet känns de faktiskt mer ödmjuka än snygga. Rösten är hur som helst klingande ren och de bjuder på en trallvänlig show med mycket allsång och applåder, där man riktigt märker hur attityden hos bandet speglar av sig hos åskådarna.
De har fått dagens bästa publik hittills som bara gapar efter mer, och allteftersom spelningen håller på blir det mer och mer action i folkmassan. Det blir ett pompöst powermetalgig där den storslagna avslutningen sätter ribban för kvällen och trots att jag inte hittar något att klaga på så saknar jag ändå det där lilla extra som ger full pott, men det är inte långt ifrån.
