Tyrolen – Vår tids största tidsmaskin
Äntligen är det dags för årets upplaga av MuskelRock. Den tredje i ordningen. På mycket kort tid har MuskelRock lyckats skapa en unik tillställnig där folk från hela världen strömmar till, utan att det skall behöva vara en stor festival. Festivalorganisatören Jacob Hector har valt att ha en trevlig oldschool-tillställning med en fantastisk atmosfär i naturgläntan utanför Alvesta. Tyrolen som MuskelRock befinner sig på är ett gammalt klassisk dansställe som är bevarad sedan femtiotalet. Världsunik i sitt slag med alla bevarade målningar och artiraller som femtio år gamla bilar och tivoli med mersmak.
Runt 1500 musikälskare i alla åldrar har intagit Tyrolen för att se band som WOLF, Girlschool, 77´, Blaze och OZ. Det är dubbelt så mycket mot förra året och nu har festivalen vuxit i sina byxor och är precis rätt storlek. Fansen som kommer utifrån Sveriges gröna gränser lovordar MuskelRock för sitt fantastiska natursköna läge. Med flertalet små sjöar i närheten och gröna ängar samt frisk avgasfri luft, så njuter italienarna, spanjorerna och tyskarna på ett sådant sätt vi svenskar nästan helt glömt bort. Festivalkänslan är framhävande och den familjära gemenskapen är nästan ofattbar. Alla generationer pratar med varandra och bjuder på dricka eller bara skrattar tillsammans. Wacken-vana tyskarna blev nästan rörda över att allt folk är så välkommande och pratglada.
MuskelRockens två unika scener med de flummiga och färgglada motiven på väggar och tak, sätter sprätt på humöret. Inne på dansbanan är taket glatt motivmålat med glada figurer.
Torsdagen börjar lite nätt med bara fem band.
Men innan Witchgrave skulle spela var det filmfestival och Thors filmer visades inne på Tyrolen. Jon Mikl Thor var själv på plats och strövade runder i sin guldlocksperuk och pratade med sina fans. Tyvärr så var det inte en själ som brydde sig om Thors filmfestival med sina tre filmer: Anthorlogy, Rock n Roll Nightmare och fläskiga äventyret Thor – The Rockopera. Lika snabbt som Thors skallrande blixtrar slår mot öppna hav, försvann nästan alla ut mot den klarblåa himlen när första filmen drog igång. Istället för att se udda kultförklarade filmer roade sig många med Tyrolens många aktiviteter som t.ex luftgevärsskytte eller gladiatorspel. Sen kan man ju förstå festivalbesökarna då kvalitén på filmerna kan ifrågasättas… Eller Thors skådespelartalang! I alla fall sjukt roliga (eller dåliga) kultförklarade filmer.
Massor av stora starka muskelkarlar, likaså taniga pigor vågade sig på det manliga muskeltestet med att lyfta en klassisk hantel i form av två kanonkulor rakt upp i luften med sträckt arm. Problemet var att hanteln vägde strax över 30kg (sades det). Många herrar som misslyckades men de som klarade provet vann en snygg MuskelRock-keps. Tjejerna fick givetvis använda båda händerna men det var lite för mycket för dem trots det. Istället gjorde tjejerna upp på en bock i klassisk gladiatorstil med stavar som var stoppade ute i ändarna. Det pucklades på ganska friskt och många slogs tungt ner (utan att skada sig) på den mjuka mattan. Lika kul att kolla på för oss som inte vågade och för dem som satte sig på bocken och slogs för att hålla sig kvar som segrare.
Efter torsdagens avslutande band Antichrist så beger man sig till sin sovplats i frysande kyla. Från att ha haft stekande hetta hela dagen till isande kyla under natten. Så man lägger sig och kryper ihop till fosterställning för att sedan vakna i 40c i tältet eller bilen!
Många valde att tillbringa hela för och eftermiddagen nere vid den närliggande sjön. Det badades och lektes. Andra njöt av tillfället och satt och spelade akustisk gitarr och sjöng visor. Underbar morgon. Morgondoppet friskade upp sinnet och själ. Ryktet om det fina vattnet drog ner flertalet av artisterna som t.ex spanska 77´. Barcelona-borna var inte alls vana vid denna fantastiska miljö som Blädinge besitter.
Till tonerna av det majestätiska soundtracket till Conan – Barbaren som spelades över hela kampingen avnjöt man sin frukost. Helt underbar avkopplande start på den kommande fullspäckade fredagen. Problemet är att folket vallfärdar till de skuggor de kan hitta för att kunna slöa en stund och undvika den värsta hettan.
Första orkestern på utomhusscenen Rise And Shine gjorde skäl för sitt namn. De flesta låg halvt utslagna på gräsmattan men reste sig långsamt till den friska traditionella hårdrocken.
Tyrolens världsunika location och strukturering får alla på toppenhumör. Samtidigt som man kan lyssna på rocken från stora scenen så går många runder inne på området och kikar i de många olika merch-kioskerna. Här finns allt att tillgå. En gammal bod med 30 år gamla LP-skivor, kassettband och utslitna bandtröjor med hål i! Andra stationer erbjuder ny merch och plattor med mera. Gammalt och nytt i en härlig mix. De olika tvekamperna lockar kämparna och de som inte vågar mäta muskelkraft har möjligheten att välja olika spel som t.ex lyckohjulet.
Fanns även en del som valde att gå till tatueraren direkt innanför entrén och fixa sin sedan länge längtande favoritband på armen. Om de var så genomtänkt vet jag inte med det är hårdrock att ha en oplanerad tatuering!
På MuskelRock känner man sig inte ensam.
Det händer saker hela tiden. Personer som kommer fram och pratar och växlar historier angående sina tygmärken på västarna. Artister som sitter och tar en öl på gräsmattan med sina trogna fans och personal som ser till att alla mår bra och har det trevligt.
Tyrolen är som en enda gigantisk tidsmaskin. Det 50-tals bevarade området och besökarnas stil bidrar till trippen. Sitter och kollar på de många olika personerna som strövar förbi. Det är mycket hår, både hull och krull och gigantiska piratskägg. Utsvängda jeans, gamla och nya tygmärkes-prydda jeansvästar, klassiska klänningar och stråhattar. En psykadelisk mix av flowerpower-inspirerade 70-tals rockers och 80-tals thrashers.
Smaskig mat
Det fanns en lagom variation av olika maträtter som kycklinggrillspett, vegetariska grytor, piratgryta, bullens korv, smarriga pizzor och stora rejäla hamburgare.
Fredagens största händelse måste ha varit det amerikanska doom- pionjärerna Pentagram med evige frontman Robert ”Bobbey” Liebling. De har lirat i makalösa 41 år och spelningen på Muskelrocken är första i Sverige någonsin. Enligt många årets viktigaste konsert på svensk mark. Men innan kvällens magiska huvudakt var programmet proppat med snabb Heavy Metal och klassisk Doom. Band som skräckrockarna i Portrait, självaste Bullet, engelska skolflickorna i urvuxna skoluniformer – Girlschool och sveriges viktigaste Heavy Metal Band WOLF. Ett WOLF som spelade in sin musikvideo till nya Skullcrusher.
Festivalens galnaste föreställning. Kanske t.o.m. genom hela mitt konsert-CV! Något märkligare psykadeliskt spektakel har jag aldrig skådat! De gamla tjeckerna i Drakar såg tokroliga ut med makalösa kalufser. De var som om musiken var ifrån en annan planet, väldigt svårbeskriven och jag gick ifrån spelningen med världens största leende. Sångaren hade en märklig framtoning och en speciell markering under låtarna där han låter som om han äntligen får släppa en tegelskit som länge försökt krystas ut! Engelskan var fullständigt obegripligt men man kände deras kärlek till musiken och det var ett band som var extatiska över att få spela på MuskelRock. Tjeckerna var överlyckliga och nöjda med spelningen och var imponerade av skogen runt Blädinge.
Lördagen var precis lika überbra som fredagen och bjöd på säkra kort som forne Iron Maiden sångaren Blaze. Hypade och hemliga Ghost, Göteborgs groovigaste rockers i Graveyard samt OZs 20års återförening.
Organisationen runt MuskelRock på Tyrolen har åter igen lyckats med bedriften att skapa en familjekär festival. Trots att festivalen vuxit med nästan dubbelt så mycket besökare mot andra året så har allt flutit på som en dans på rosor. Roliga inslag innan olika spelningar som wrestling och trollkonster är lite annorlunda. Man vet aldrig vad som händer på muskelrock. Nytt för i år är att det fanns kravallstaket och vakter, som är väldigt tacksamt. Inte för att det krävdes några insatser från vakternas sida. Mycket trevlig och engagerad personal och de själva är karaktärer som smälter fint in i Tyrolens anda. Artisterna visade kärlek till festivalen och många vill återkomma så fort de får chansen.
Det enda negativa var att vattnet på campingen tog slut sent på lördags natten. Visserligen berodde det säkert på att vissa personer inte brydde sig om att stänga av kranen efter sig.
Nu väntar vi ivrigt på nästa års festival. Hur ska de lyckas toppa detta?
