ASSAULT är kvällens ”förband”, ett lokalt band som gör sin första Sverigespelning. Svartklädda med rånarluvor kliver de för tidigt på scen. Introlåten håller nämligen på tillräckligt länge för att det ska bli lite pinsamt att se när de bara står där och väntar i sina luvor – som säger ungefär ”Vi ÄR tuffa egentligen!”. Jag hoppas att det låter bättre än vad det ser ut, för det här känns tyvärr bara löjligt. Man har smetat lite blod på armarna vilket jag antar ska se ut som om de kommit från ett slagsmål.
Det här är någon form av arg-metal, brutal black/döds/mangel. Mina förhoppningar infrias – det låter väldigt tight, välrepeterat och trummisen, jösses vilken talang. Han kan gå hur långt som helst.
Efter tredje låten åker luvorna av. Trummisen har någon form av sminkning runt ögonen, är det ett försök till corpse paint? Luvor, lite blod, svart smink – det blir liksom en liten attribut-krock och tillsammans med denna genresoppa lämnar det mig lite förvirrad och jag undrar vad de egentligen vill säga.
Hur som helst, ASSAULT levererar brutalitet i en timme och tack vare bandets musikaliska framförande ger jag dem en trea, men sedan vill jag ge dem ett par tips: bestäm er för vad ni egentligen vill, ta nya bandbilder där ni inte leker överfallsmän och kasta för i helvete luvorna i soporna. Ni har det musikaliska med er och kan era grejer, så sluta upp med tramset och fortsätt med det ni är bra på.
www.myspace.com/swedishassault
