Dark Tranquillity inleder denna soliga torsdagkväll med en fantastisk energi och närvaron är där med en gång. Det är just det jag finner speciellt med det här bandet, att det känns som att alla medverkande är där och inte bara frontmannen. Alla gör riktigt bra ifrån sig, och ska vi snacka frontmän så är Mikael Stanne en klass för sig. Han är alltid glad och med ett äkta leende på läpparna pratar han med publiken och öser varma ord över oss. Han är väldigt karismatisk och det riktigt lyser om honom hela spelningen igenom. Publikens gensvar är starkt och mellan varje låt klappas det generöst och gapas ”DARK TRANQUILLITY!” Klart man blir på gott humör.
Ljudet är bra trots att vinden tar med sig litegrann, men musiken är ren och tight och det är härligt att se lite synkad headbanging på scenen. När det är dags för rensång försvinner dock Stanne lite, som om han blir lite osäker och det låter heller inte helt tonsäkert.
Ett minus, som förvisso inte går till bandet, är att soundchecken på Monster Stage inför Airbourne tränger igenom och stör riktigt ordentligt under stora delar av spelningen. Väldigt trist, väldigt irriterande.
Några låtar som hanns med under dessa stekande 45 minuter var The Fatalist, Wonders At Your Feet, Final Resistance, Dream Oblivion, Misery Crown och Lost To Apathy.
Frågan är om Dark Tranquillity någonsin gjort eller kommer att göra en dålig spelning. Istället känns det här som ett band man alltid kan lita på.
