The Afghan Whigs, Fireside, 070 Shake, Yung Sherman och Mobilegirl har alla minst en sak gemensamt – samtliga är nu en del av lineupen för Way Out West 2017.
THE AFGHAN WHIGS [US]
The Afghan Whigs musik smyger in ifrån mörkret. The Afghan Whigs musik är ett parti poker i rummet bakom baren eller prärievargarna som stryker förbi precis i din ögonvrå i mörkret utanför staden eller två främligar som kliver in i en bil under tystnad, med tankarna på allt fult de snart ska göra med varandra. The Afghan Whigs förde in sex och soul i det gnällbälte som var den amerikanska 90-talsrocken, och det är väl just därför de åldrats med sådan värdighet. Soul är ju inte en syssla för unga, naiva män men Greg Dulli och hans band har varit runt det legendariska kvarteret både en och två och tre gånger, och lever för att berätta historien.
The Afghan Whigs hamnade på den alternativa radarn med albumet ”Congregation” 1992 och växte till ett av den amerikanska gitarrockens mest intressanta och älskade band med uppföljaren ”Gentlemen” och mästerverket ”Black Love”från 1996. Efter den ännu mer soulsmyckade ”1965” upplöste ledaren Greg Dulli bandet och ägnade nästan femton år åt solokarriär innan återkomsten med ”Do the beast” som 2014 gav dem deras första listplacering i USA. Med nya ”Do the spade” är The Afghan Whigs återigen ett riktigt band med en stadig lineup – Dulli, gitarristerna Dave Rosser och Jon Skibic, trummisen Patrick Keeler, multiinstumentalisten Rick Nelson och bassisten/medgrundaren John Curley. Under mars månad i år släppte de låten ”Demon Profile” – med tillhörande video – och vi konstaterar att The Afghan Whigs kan det här med skåpplacering.
FIRESIDE [SE]
Fireside var under 90-talet och tidiga 00-talet ett av Sveriges mest omtalade band: konsekvent tjurskalliga, my-way-or-the-highway-aktiga noiseprovokatörer, men med ett hjärta som pumpade glödhet lava i ådrorna. Genombrottsalbumet ”Do Not Tailgate” (som vann en Grammis i Sverige) släpptes även i USA på Rick Rubins American Recordings och asfalterade en autostrada på den amerikanska kontinenten för svenska band att färdas på. Genom experimentella ”Elite” (hardcore-fansens nummer ett) och back-to-basics-ångvälten ”Get Shot” har Fireside upprätthållit en oöverträfflig standard som bär alla förtecken av guld- och legendarstatus. Efter tretton års tystnad gjorde Fireside två exklusiva framträdanden i Sverige i december förra året. Succén var ett faktum och det långa uppehållet tycks bara ha förvaltat bandets råa energi och kompromisslösa framfart ytterligare. Fireside är helt egna och ett av vår lands främsta, oavsett vilket årtioende vi befinner oss i.
070 SHAKE [US]
070 är inte början på ett mobilnummer. Det är riktnumret till New Jersey, där den unga rapparen 070 Shake och hennes crew av kreativa själar lever och verkar. Shakes ljudbilder är drömska, mörka och trapinfluerade samtidigt som hennes uttryck skiljer sig markant från många andra rappare. Här ställs ärligheten i första rummet – hur hemsk den än tycks vara. Shake har aldrig försökt skildra någon solskenshistoria, utan presenterar verkligheten precis som den är. Trots hennes unga ålder sjunger Shake nämligen ärligt om tunga ämnen som beroende, död och kärlek – helt utan försköningar. Förra året släpptes bangern ”Trust Nobody” som i sin tur har gett ringar på vattnet. 2017 spås av många bli året då 070 Shake tar steget från undergroundhype till erkänd stjärna – räkna oavsett med att hon skakar om Stay Out West i sommar.
YUNG SHERMAN [SE]
En av hemligheterna bakom Yung Leans stora framgångar heter Yung Sherman. Som del av Sad Boys-kollektivet har Sherman tillsammans med parhästen Gud producerat Lean och Sad Boys till att bli en världsangelägenhet. Inspiration hämtar han från allt mellan hiphop och dansmusik, och resultatet låter inte som någonting annat. Utöver karriären i Sad Boys är Sherman även medlem i och producent åt syskongruppen Gravity Boys, som även dem har gjort stora intryck på den internationella scenen. Efter att ha delat med sig av ett antal inofficiella spår på YouTube och SoundCloud genom åren släppte Sherman tidigare i år sin efterlängtade debut-EP ”Innocence”. ”Innocence” är en resa genom influenser, sprudlande syntar och karga ljudbilder, som både för tankarna till hans produktioner med Sad Boys och låter som något alldeles eget. Efter förra året succéartade spelning med Lean på Way Out West återvänder Yung Sherman till Dungenscenen – den här gången för en alldeles egen uppvisning.
MOBILEGIRL [DE]
Mobilegirl är ett relativt nytt ansikte på Berlins musikscen. Hennes första smak på framgång kom i och med en remix som var med på Dinamarcas ”No Hay Break Remix EP”, och som genast etablerade henne som ett namn att minnas. Som DJ fokuserar Mobilegirl på dansanta rytmer, oavsett om det innebär avancerad polyrytmik eller mer konventionella 4/4-takter. Hennes tagningar på gamla R&B-hits av Jennifer Lopez och TLC har fått dansgolv att gunga världen över. På låten ”GGC” samplar hon till exempel inledningsvis Missy Elliotts ”Work It” för att sedan sväva ut i något som liknar trance – dansant var bara förnamnet. I november spelade hon sitt tredje Boiler Room-set för året, vilket gör henne till den artisten med flest Boiler Room-framträdanden under förra året. Saker börjar hända för Mobilegirl, och på scen Dungen kommer hon för att riva av ett set i den dansanta musikens tecken.
