|
I mitten av 00-talet marscherade en flanellklädd armé av amerikanska män med gitarrer efter några svåra år åter mot musikbranschens mitt. I första ledet gick Band of Horses, med skäggen stolt vajandes som fanor i vinden. Ben Bridwell och hans kamrater förde in en känsla av episkt äventyr i en annars jordnära musikgenre, där varje Band of Horses-sång ger dig känslan av en liten människa som sjunger ut sina frågor mot en stillatigande stjärnhimmel. Men från att tidigare ha låtit sig inspireras just av naturens mäktighet – täta skogar, vidsträckta öknar, djupa raviner – stannade Ben inför nya albumet ”Why are you ok” hemma med sin fru och sina fyra döttrar under skapandet. Och det visade sig, inte helt oväntat, finnas precis lika mycket äventyr, utforskande, nyfikenhet, osäkerhet, kärlek, rädsla och mod att uttolka mellan hemmets fyra väggar som ute i den vilda världen. Och, inte minst, dessa mer personliga och intima känslor visade sig gå precis lika bra att skriva episka melodier om.
Sedan Ben Bridwell startade Band of Horses i Seattle 2004 har de släppt fem album. Genombrottet kom med ”Cease to Begin” 2007. Uppföljaren ”Infinite Arms” från 2010 debuterade på Billboardlistans topp tio och nominerades även till en Grammy. Förra årets ”Why are you ok” är inspelat i samarbete med Jason Lytle (Grandaddy) och Rick Rubin (50% av all bra musik de senaste 30 åren). Jason Lytle sägs dessutom ha fått hela bandet att fastna för längdskidåkning under inspelningen, en Sverigekoppling så god som någon.
|
|
|
Om du ber Lisa Hannigan beskriva sin musik svarar hon att den handlar om kärleken, döden, nutid, dåtid, ensamhet, gemenskap och kampen för att höra hemma. Det stämmer för det är exakt så den låter – glad men ledsen, hoppfull men drabbande och jordig men svävande. Som det irländska landskap där hon hör hemma med rösten som en mörk porlande flod. Kanske hörde du den där rösten för första gången i bakgrunden på Damien Rices eller Herbie Hancocks skivor? Men Lisas var aldrig en röst som kunde stå i bakgrunden – Herbie hävdar att hon gör samma val med rösten som Miles Davis med trumpeten – och det har hon med all önskvärd tydlighet visat över tre album, i synnerhet förra årets majestätiska ”At Swim”.
Efter att ha spelat in och turnerat med Damien Rice i flera år släppte Lisa Hannigan sitt debutalbum ”Sea Saw” 2008 till hyllningar och en Mercury Price-nominering. De följande åren medverkade hon på en mängd filmsoundtrack och släppte så uppföljaren ”Passenger” 2011. Förra årets ”At Swim” spelades in tillsammans med Aaron Dessner (The National) och mottogs med öppna armar av kritikerna, vilket 80/100 på metacritic är ett fint bevis för.
|
|
|
