Metaldays en festivalsemester

Posted in Gig/Festival Reviews

Metalcamp… nej detta år var festivalens namn Metaldays. Camp eller Days det är fortfarande samma festival som det varit sedan den startade år 2004. Självklart har festivalen vuxit till sig sedan dess både i antal besökare och antal dagar. Men arrangörerna vill behålla detta metalparadis i en storlek den nu har uppnått, vilket nog är smart om man lyssnar på vad en hel del av besökarna säger.

Metaldays är beläget nära Italienska gränsen i nordvästra Slovenien i en liten by vid namn Tolmin. Strax intill byn flyter floden Soča där diverse metalheads en gång om året träffas för att se sina favoritartister, festa, ragga och självklart svalka sig. I år låg temperaturen runt 35 grader i skuggan. Just skugga är på stora delar av festivalen svårfunnen. Jag rekommenderar alla som planerar att åka dit att försöka få en plats i skogen. Undvik stora ängen där man kan förboka boende. De sex åren jag varit där har det alltid varit väldigt varmt och svettigt. Som tur var fanns floden nära till hands (1 meter från mitt tält om man skall vara specifik) med sitt otroligt kalla och svalkande bergsvatten. Förbi vårt camp mellan stränderna och strandbaren flöt det kontinuerligt diverse uppblåsbara färdkoster.

Det är många band som återkommer till Metaldays/Metalcamp flertalet år i rad. Alstorm är ett av mina personliga favoritliveband när bandet framför sin piratmetal för tusentals fans som sittandes ror sig framåt i takt med musiken. När jag såg detta band för några år sedan på lilla scenen lyckades jag få alla fotografer i fotodiket att börja dansa. Alla var glada tills vakterna bestämde sig för att slänga ut oss. Tyvärr har vakterna på Metalcamp/Metaldays alltid varit obeskrivbart ovänliga och dåliga. Steroider och makt verkar vara det ända de bryr sig om. Bortsett från dessa så är Metaldays en av världens skönaste festivaler.

King Diamond var detta års dragplåster. Visst var det kul att se denna gamla Skandinaviska skräckrockare men efter 4-5 låtar blev det rätt enformigt för min smak. Skandinaviska band har under många år lirat på festivalen, detta år var där band som ex. Soilwork, Mayhem, Enslaved, Candlemass, Meshuggah, Sonata Arctica.

Jag har varit på många olika typer av festivaler och något som jag är säker på är att metalheads är de som alltid varit den mest hängivna publiken. De är helt enkelt ”true”. Festivaler en bit ner i södra Europa skiljer sig från Skandinaviska festivaler på en stor punkt nämligen crowdsurfing. På Metaldays är detta inget undantag och detta utövas av massvis med personer och det är en riktigt härlig känsla när man flyter fram över publiken. Diverse uppblåsbara farkoster kom till bra användning även här och inte bara i floden Soča. På den franska festivalen Hellfest fanns det till och med en passage ut från stora scenen som enbart var till för publiksurfarna. Skandinaviska festivaler har mycket att lära när det kommer till konsertkänsla men samtidigt sätter dessa säkerhet i första ledet vilket nog är vist.

Trots värmebölja kom det ändå några stycken regnskurar vilket skapade fina lerbad till publiken, inte minst framför stora scenen. Vissa uppskattade det mer än andra…

Som du kan se på bilderna både ovanför och under så är modet bland metalheads av varierande smak och kreativitet, det är inte enbart svarta kläder som gäller…

Sportmodet kan väll också diskuteras… att metalheads var så här sportsliga trodde jag inte men en förmiddag under festivalen blev jag rejält överraskad.

Visserligen var det en del sport inblandad redan när jag var på Metalcamp 2004, då i form av bibelkastning, väldigt svartmetalligt… Headbanging är väll också en form av sport så sammanfattningsvis måste jag erkänna att metallhuvuden trots allt är väldigt sportsliga. Den konsumeras ju även också en hel del sportdryck under denna vecka.

Metalldays största styrka enligt mitt tycke är dess placering omgivet av bergslandskap med en nedkylande flod. Detta lockar varje år besökare från många länder i världen. Slovener så klart, de pastaätande ”I speak no English” italienarna, tyskar (dessa kommer man inte undan var man än befinner sig i världen), australiensare och en del svenskar och norrmän. Vi vet ju alla var mycket av den hårdare metallen härstammar ifrån.