Bråvalla Tvåtusentretton – Rain or Shine

En sprillans ny festival med stora headliners och ett helt nytt festivalområde. Väldigt många biljetter sålda för att vara en svensk festival (har hört siffror på 46 000). FKP Scorpio, en arrangör som varit med ett ganska bra tag i musikvärlden är de som ligger bakom festivalen. Efter förlusterna med Hultsfredsfestivalen (som numera är i Stockholm) så behövde FKP återhämta sig med nya satsningar och mål. Vad kan man då förvänta sig av detta? Ja den frågan är alltid svår att svara på men min första tanke var ”äntligen skall jag få se de gamla tonårsidolerna Green Day igen!”. Att Rammstein även fanns med i spelschemat gjorde ju inte saken sämre. Kan ju tilläggas att festivalen är strax utanför Norrköping på ett flygfält och festivalen var tre dagar lång.

Det första jag såg när vi började närma oss festivalområdet var gigantiskt långa bilköer. Tur man hade ett par öl i väskan men framförallt en busschaufför som ville komma fram. Han tog helt enkelt och körde om alla bilar i mötande trafiks körfält. Så simpelt J.

Tivoli… Varför? Visst kan det vara kul att åka karuseller men jag trodde jag skulle på en rockfestival. Karuseller känns för mycket som stadsfestivaler där det springer runt barnfamiljer och yngre ungdomsgäng som skall bråka…  Men som tur var såg jag inte till varken barnfamiljer eller bråkiga ungdomar. Ungdomar fanns det dock gott om, det måste ha varit en väldigt låg medelålder på festivalen. Har du tidigare varit på Peace & Love i Borlänge, Hultsfredsfestivalen eller Emmabodafestivalen så vet du vad jag pratar om. Men inget fel i det, folk var glada och festsugna.

Årets mode var tydligen väldigt korta jeansshorts bland de kvinnliga besökarna. Jag har aldrig förstått varför tjejer klär sig precis likadant som alla andra tjejer gör. Fantasi och självständighet? Nä tydligen inte. Det var absolut inget fult mode, men variation förnöjer anser jag. På många av de andra festivalerna jag besökt spökar folk ut sig i diverse underligga kläder. Jag tycker det hör till festivalkänslan att vara lite wild n crazy. Tittar man på line-upen så var det ändå ingen mainstream festival (som tur var). Aja folk får klä sig precis hur de vill!

Jag brukar då klä mig efter vädret, kanske börjar jag bli gammal…Nej så mycket äldre är jag inte än medelåldern. Vid entrén till campingen fanns det föresten en kö för ungdomar upp till 25år (har för mig att det vara 25) och en kö för de som är över denna ålder. Det var helt tomt i 25+ kön, så in snabbt kom jag i alla fall :). Men tillbaka till vädret. Bråvalla skulle man kunna döpa om till Lervalla och vid vissa fina stunder Solvalla. Det regnade på rätt friskt, vilket märktes fram för allt på campingen. Lera bildades i mängder. Dock inte i närheten av vad det kan bli på Roskilde Festival men ändock en hel del.

Tyvärr gjorde vädret så jag missade en del av banden jag tänkt se, det var ju så mycket bekvämare att sitta under partytältet och snacka skit med polarna och ragga på förbipasserande. Självklart var det även väldigt underhållande att räkna hur många personer det var som halkade i leran utanför vårt läger :). En bra stereo kom också väl till hands för att få fart på festivalarna.

Självklart tog vi oss till festivalområdet med jämna mellanrum trots regn och skridskobana för att äta och kika in banden. Tänkte inte gå så djupt in på musikutbudet men för att nämna några band som fick mig att röra på kroppen och svinga håret har vi: Kvelertak, det norska bandet med en sångare som hade en örnmask på huvudet. Dessa måste ses, live är de helt fenomenala. Det är inte helt ovanligt att hela bandet är ute i publiken och crowdsurfar. Danko Jones gig kan man heller inte klaga på, killen som kan det här med mellansnack. Ja det pratas mycket men liras även hård skön rock. Det fanns ett gäng svenska band på plats också, bl.a.. The Sounds, Thåström, Mando Diao och självklart Hoffmaestro & Chraa där det alltid röjs något helt otroligt både på scen och i publiken. Mina tre favoriter var dock gypsipunkbandet Gogol Bordello, gamla tonårpunksidolerna Green Day och Rammstein. Alla tre levererade mycket bra. En och annan lilaklädd galning röjde för fullt när Gogol Bordello körde igång sin ”Start wearing purple”-låt. Under Rammsteins spelning var det i vanlig ordning eld och raketer, med andra ord en händelserik liveupplevelse. Killen från publiken som fick komma upp och spela ihop med Green Day var nog festivalens lyckligaste :). Några fler band som sågs var Macklemore & Ryan Lewis, Stone Sour, Bullet For My Valentine, Frank Ocean, Johnosi, Volbet, Avicii. Med andra ord ett väldigt varierande utbud.

Bråvalla 2013 Tjoyes! och Bubää!:

Tjoyes!
Green Day
Rammstein
Kvelertak
Gogol Bordello
Lerbad / Skridskoåkning
Solvalla
Camp VillaVillDuKnulla
Tjejutbudet
Tjejmodet (ja det var faktiskt ganska hett..)

Bubää!
Festivalbesökarnas ålder (kunde varit mer varierande)
Tjejmodet (enformigt)
Matpriserna
Vatten (40 000 personer och bara ett ställa att hämta vatten på!)
Bilköerna
Avicii
Tivoli

Bråvalla kan nog bli ett bra återkommande inslag bland svenska festivaler så länge bandutbudet håller lika hög kvalité kommande år och arrangörerna ordnar till lite smågrejer som då framförallt vattenproblematiken. Vi ses nästa år igen, då hoppas vi på Solvalla!

//Festivalfox