Stor Rock n´ Roll fest på The Tivoli!
Rock n´ Roll kungarna Quireboys med den dansglade Spike i spetsen intog Helsingborgs hamn denna kyliga lördagkväll. Men innan Quireboys (även kallade London Quireboys) sjösatte The Tivoi så fick Bai Bang och Conny Bloom tina upp publiken.
Det var ett tag sedan undertecknad besökte Tivoli så till min förvåning så hade Tivoli gjort en ombyggnad och fått ett rejält ansiktslyft. Den nya planlösningen är suverän och lokalen känns mycket luftigare och trevligare att vistas i. Baren har flyttats till väggen mittemot scenen och soffgrupper på båda sidor om scenen.
CONNY BLOOM
Först ut ikväll var Conny Bloom, känd från funkiga Electric Boys. Han körde solo, en akustisk spelning som innehöll både eget solomaterial och några hits från sitt skötebarn Electric Boys. Conny visade åter igen vilken fantastisk musiker han är. På egen hand försöker han få igång den trötta publiken och det var kul att se han sitta där och skapa så känslosam musik. Att få höra alternativa versioner av Straight No Chaser, Electrified, All Lips n´ Hips och Bad Motherfunker var spännande och märkligt på samma gång.
BAI BANG
Helsingborgarna och husbandet Bai Bang försökte och försökte få igång publiken men lyckades aldrig riktigt. Sångaren Diddi var lika trött och andfådd som vanligt. Redan efter första låten så flåsar han sig igenom mellansnacket.
Bai Bang låter som ett hyllningsband till alla de stora banden som härjade på Sunset Strip under 80-talet. Det är tydliga influenser från band som Ratt, Poison och kvällens huvudakt Quireboys. Det känns som vilken dussinrock som helst. De är på rätt väg men de har fortfarande inte fått till just sitt eget sound, prägeln som pekar ut dem.
Bon Jovi dängan Come On är en av de mest lättsmälta låtarna dem gjort och därefter fyller de på med lika enkla Rock It och lite hårdare Are You Ready.
Det är oerhört stor skillnad på Bai Bang live och på skiva. Många band låter bättre live än på skiva men här är fallet tvärt om. Mest beror det på Diddis slarviga sång. Han har fortfarande inte lärt sig att spotta ut tuggummit när han skall sjunga! Bandet hade väldigt kul på scenen och utnyttjade scenen snyggt. Publiken såg dock inte lika road ut.
The QUIREBOYS
Huvudakten The Quireboys jammar sig upp på scenen och innan första låten börjat spelas så ser man inte så mycket då man bländas av deras vita leende. De glänser om engelsmännen och de sprider värme till den tidigare svalda publiken som nu snabbt blivit varma i kläderna.
Quierboys bjuder på en väldigt bred repertoar ikväll. Snabba låtar, powerballader och nytt material blandat med hitsen. De är verkligen ett liveband i världsklass.
There She Goes Again fick marken under en att kännas som glöd. Det gick helt enkelt inte att stå stilla. Spikes röst är sådär härligt rispig och hes. Responsen från publiken är total.
Nyare material som Too Mutch For A Good Thing och Mother Mary värvades med klassiker som Roses And Rings. Härliga Mona Lisa Smiled fick många att sluta ögonen och bara gunga med och drömma sig bort en stund. Hey You är ett måste i setlisten och denna fick vi levererat med bravur. Spike äger Tivoli denna afton. Hans dansande höfter får större delar av kvinnorna i publiken på knä. Han springer runt på scenen och trasslar jämt och ständigt sladden till micken i gitarristen Paul och basisten Daves instrument. Rösten håller hela konserten igenom och det är ren magi i luften.
När så äntligen munspelet plockades fram till 7 O´clock så visste vi att det närmade sig slutet på spelningen och det kändes som om det bara gått en halvtimme! Bandet och publiken öste därför järnet till denna dunderhit som skulle passa in som soundtrack till musikkonsten rock n´ roll.
Givetvis steg de upp på scenen igen och rev av powerballaden I Dont Love You Anymore och när Keith ensam börjar introt på sitt piano så får jag iskalla John Lennon vibbar! Fantastiskt vackert.
Avslutningsvis så blir det rått och ”avklätt” till vildsinta Sex Party.
Det var som vanligt ett galet bra framträdande . Varje låt kom till liv!
