THE HIVES & The Fume @ KB Malmö 7/2
Vill du möblera om? Ring The Hives!
The Hives har äntligen återvänt till KB med sin senaste skiva Lex Hives i ryggen (2012). Det har tagit herrarna hela fem år att komma ut med nytt material. Efter att ha spelat oräkneliga festivaler är de äntligen tillbaka till klubbscenen.
Precis som på nya skivan börjar The Hives med Come On. Sagt och gjort, ger publiken svar på tal direkt. The Hives och publiken får den isbildning på kulturbolagets tag att smälta redan under de första tre låtarna. Det är trångt. Det är full rörelse och det hoppas vilt. Alla ville stå längst fram!
Howlin´ Pelle och gitarrvirtuosen Nicholaus Arson ligger lika mycket över publiken som de står på scenen! Undertecknad fick agera stödben åt dessa två herrar större delen av konserten. Att de inte skadar sig är ett under med tanke på att de hoppar ut på räcket 100 gånger. Men plötsligt så hände det.
Pelle faller av scenen efter att han än en gång klättrat på monitorerna. Detta lyckas han komma undan med utan att knappt någon märker det, då han precis sagt åt publiken att sätta sig ner!
Precis som på Malmöfestivalen i somras så fick han ner hela publiken på rumpan, men den här gången behövde han bara säga det en gång! Den där Howlin´ Pelle har lindat publiken runt sitt lillfinger och omvandlat dem till sina marionettdockor.
Det finns många emo-band men bara ett ego-band! Egoiserna bakom the Hives frontas av självaste Howlin´ Pelle. Egot personifierad. Han är störst och vackrast och Hives är världens bästa band. Just när dem står på scenen är dem faktiskt det! Han slänger med mikrofonen och lyckas träffa sig själv i huvudet en gång.
Han bygger lego med monitorerna och vänder upp och ner på överhättade KB. Han lever på publikens själar och lägger sig raklång över de första raderna under var och varannan låt. Han hälsar t.o.m. på publiken och frågar några vad de heter!
Nicolaus Arson skulle nog behöva köra sladdlöst! Aldrig sett vakterna (och ninjorna) jobba so frekvent med att få rätt på sladdarna. De möblerar verkligen om hela scenen.
De nya låtarna är välsvarvade och smutsiga. Det bjuds på hela 9 låtar från Lex Hives. I Want More, tolkningen av Joan Jetts I Love Rock n´Roll funkar riktigt bra och är rätt komiskt genomtänkt. Go Right Ahead låter väldigt mycket The Hives och skänker en härlig glans av självförtroende. Märkligt nog fick jag värsta Glenn Danzig vibbar av Pelles sång under My Time Is Coming. Weird!
Showen är riktigt snygg. Hives-lamporna lyser upp hela lokalen och trummorna är snyggt placerade på ett ovalt podium. Det går så hett till att vakterna tvingas ge publiken vatten för att dem inte skall tuppa av! Det är en overklig aktivitet på scenen. Vad än de herrarna tar så fungerar det. Starkt kaffe kanske?
Ninjaroddarna har fullt upp med att ställa iordning efter Hives frammarsch på scenen. När de väl får lite ro så kastar de istället sina kastsjärnor, förlåt plektrum, på bandet som får ducka titt som tätt.
Pelle recenserar själv konserten innan de stiger av. Han frågar publiken som enhäldigt håller med vad han än säger, om hur många som tyckte att konserten fick 5/5 i betyg. Sen fortsatte han med 11/10, 20/20, 100/100, 100% 1000% och 1327 av 1327!
Tyvärr kan inte allting vara perfekt. Det är fruktansvärt respektlöst av The Hives att låta sina fans vänta 50 minuter efter att supportbandet The Fume gått av innan de själva går på. Att vara rockstjärnor är inte att spela så sent som möjligt utan att ge respekt till sina fans.
Dessutom vad är det för fel på människor idag! Vuxna män som tränger och slår sig förbi små flickor som är minst två huvud kortare.
Setlist längre ner.
THE FUME
KB hade inte utannonserat något förband på deras hemsida, så när jag klev in i den fulla lokalen rev mot min förvåning ett riff av! Göteborgsbandet The Fume fick direkt upp mitt intresse. Catchiga låtar och grym attityd. Med välstylade mustascher chockade The Fume nog många i publiken. Likheterna med The Hives är många de var verkligen ett passande supportband. Living For The Weekend fick en att hoppa som om det vore fredag kväll trots att det var en kall torsdag. Inlevelsen är total. Vickande rumpor, galna blickar och en vildsint trummis som påminde om den elake Vaas i tv-spelet FarCry 3! Det är väldigt mycket garage och ungt. Håll ögon och öron öppna för dessa ångfulla Göteborgare.
THE HIVES: 90 min
1. Intro
2. Come On!
3. Try It Again
4. Take Back the Toys
5. 1000 Answers
6. Main Offender
7. Walk Idiot Walk
8. My Time is Coming
9. No Pun Intended
10. Wait a Minute
11. Die, All Right!
12. I Want More
13. Won’t Be Long
14. Hate to Say I Told You So
15. The Hives Declare Guerre Nucleaire
16. Two-Timing Touch and Broken Bones
17. Patrolling Days
17. Go Right Ahead
18. Insane
19. Tick Tick Boom
