Mitt ute på landsbygden, några mil utanför Växjö, ligger Säljeryd. Den plats där Sveriges, enligt mig, mysigaste festival anordnas varje år. Det är rödmålade ladugårdar, traktorer och åkrar.Det är öppna eldar och utedass. Det är Säljerydfestivalen Love&Peace.
Med 180 akter av olika slag fylls den nio dagar långa festivalen upp med glädje och kärlek. Det är death metal och det är vissång, poesi och muskelrock, irländsk folkmusik och reggae samt allt däremellan. Säljerydsfestivalens breda utbud har någonting för alla.
Besökarna som kommer till Säljeryd är extremt varierande. Mycket beroende på att de har olika temadagar. I år hade de bland annat progg-, reggae-, hårdrocksdagar med flera. Många kommer bara enstaka dagar under veckan för att se något särskilt band, eller bara avnjuta atmosfären av deras favoritnisch. Men det finns även de som håller ut, de som flyttar ut till säljeryd och bor i tält/husvagn/ladugård under alla nio dagar. Jag träffade två killar som var på cykelturné och hade hittat till Säljeryd. De tyckte att det var en helt underbar festival och skulle utan tvekan stanna hela veckan.
Festivalen drivs i ideel anda. De som vill jobba – laga mat, samla sopor, annat fix och trix – får göra detta mot gratis inträde den dagen de jobbar. Detta är ett alternativ som väldigt många anammar och det i sin tur bygger en enorm gemenskap på festivalen. Hela området blir lite av ett kollektiv. Under de tidiga morgontimmarna skalas potatis och morötter för full maskin, hela dagen går åt till att umgås med allt och alla, framåt kvällen/natten är det antingen fullt ös eller lägereldsmusik. Tiden dör aldrig ut.
Jämför man med andra festivaler och det ”vanliga” festivalandet så känner jag att fokus flyttats från att supa till att umgås. Det är inte ofta man ser vakter på festivalen, om ens någon gång, och ändå har jag under tre år aldrig upplevt ett enda slagsmål eller några andra hotfulla situationer. Alla är välkomna så länge de välkomnar alla, skulle man väl kunna säga. Jag tänkte avsluta med ett citat av en ung tjej, endast elva år gammal, – ”Det är helt underbart här. Man kan verkligen vara sig själv här ute.”
