HELGEÅ FESTIVALEN
Publikrekord, Kärlek, duggregn, och camping.
Långt ifrån upplysta höghus, tunnelbanor och rusande trafik befinner sig den lilla byn Knislinge i Östra Göinge. En lugn och trevlig liten idyll som nu under två dagar i slutet augusti sprakade av liv. Helge å svämmade nästan över av massor med glada festival-människor som kommit långväga för sina barndomsidoler och glada Göingebor med picknickkorgen i ena handen och en öl i andra.
Helgeåfestivalen i Knislinge ligger vid folkets park och intill vattnet med samma namn som festivalen. Festivalen drivs av kulturföreningen F-yra, tillsammans med Nöjesmagazinet Scala och har för första gången sedan starten 2006 utökat festivalen från en dag till en 2-dagars festival.
Som en kedjereaktion av utökandet till två dagar lades en camping till. En campingplats i kant med festivalen så att de lataste av dem lataste behövde inte krypa ur sitt tält för att lyssna på banden! Husvagnscampingen var attraktiv och blev fullbokad väldigt fort.
Stora dragplåster slogs om uppmärksamheten som Den Svenska Björnstammen, The Sounds, UDO, Maskinen och Hammerfall. Ett exklusivt Hammerfall som nu tar kompledigt efter sommarens sista spelning på Helgeå.
För undertecknad så var detta första gången på Helgeåfestivalen. Ett besök som gav mersmak och ångest. Ångest över att jag tidigare missat denna uppslutning av kärlek till musiken, gemenskapen och alla roliga band som kämpar på i både vått och torrt. Helgeåfestivalen är unik på många sätt. Bara en sådan gest som att erbjuda festivalbesökarna gratis 50cl flaskor med källvatten, fick vem som helst att känna sig bortskämd.
Besökarna fick lov att ta med sig egen dryck vilket inte är så vanligt. Trots att egen alkohol fick medtagas in på området så sköttes det mycket snyggt och städat. Folk hade vett till att bete sig och ingen låg utslagen. Inga ungdomar som söp eller några fylleslagsmål sågs till. Bara för att det är ”fria tyglar” så innebär det inte på ren automatik att man får bete sig som man vill. Utan istället så fick pappa öppna upp en billig burköl, mamma korka upp en vinare och lillgrabben smutta på sin mammas hemmagjorda flädersaft i lugn och ro.
Banden som spelar på de tre scenerna är i allra högsta grad väldigt varierande. Den lilla scenen bjöd på osignade, lokala och mindre band medans de andra två scenerna bjöd på allt från toppaktuella popband, hypade nykomlingar, sprallig hiphop, rockveteraner och hysterisk polka. Musik för alla med andra ord. Därför var det inte konstigt att man såg hela familjer gå och se Smen´s Baglomma och Bob Hund tillsammans.
Under fredagen kändes vädret som en avgörande roll om folk skulle ta sig till festivalen eller ej. När vi först kom till festivalen precis när portarna hade öppnat så fick vi snällt sitta kvar i bilen under en knapp kvart då det regnade friskt. Senare under dagen regnade det smått till och från. Inget som störde när man väl var på en konsert, särskilt inte om man är väl förberedd.
Men för de som än inte ännu kommit till festivalen eller satt gömda i sina tält på den nyinvigde campingen, drog sig säkert en aning för att senare på kvällen dyka upp. Besökarantalet på fredagen var klart godkänd men hade säkert varit högre om vädret hade varit stadigare.
På lördagen var det helt andra muggar.
Mycket bättre väder och på förkvällen kunde man konstatera ett publikrekord för Helgeåfestivalens historia med ett besökarantal på närmare 4.000
Festivalområdet var väldigt bra planerat från placering av scenerna till matstånd och öltält. De två huvudscenerna var placerade direkt i anslutning till varandra så man inte behövde lämna sin plats vid räcket för att kunna se nästa konsert. Växlingen mellan scenerna sköttes på ett sådant sätt att självaste Metal Town som kör på samma modell, skulle bli avundsjuka! Det var inte många minuter, om än några alls mellan konserterna. Soundcheck under spelning var inget som störde.
De måste haft riktigt duktiga tekniker med förstånd på Helgeå.
Fanns det något att äta då?
Det fanns ett eget område med flertalet olika matvagnar direkt efter entrén. Där erbjöds allt från sillamacka, langos, vildsvinskebabb och chilligryta till kulglass! Även ett gigantiskt öltält med fullt synfält utöver publikhavet och de två huvudscenerna fanns på plats. Ett öltält som var ytterst populärt tillhåll.
Vakter och volontärer skötte sig exemplariskt och uppstod någon klurig situation så löstes den ofta på ett snyggt sätt. Alltid trevligt med vakter som står rakryggade utan behov av att visa sin makt, som istället ger besökarna ett leende tillbaka. Även de hårdaste av de tuffaste ler och skrattar denna helg.
Det visas respekt mellan musikfansen och många flyttar frivilligt på sig för att kortare skall få bättre synfält. Känns ibland som ett enda stort kramkalas. Mormor, pappa, kusinerna och klasskamraterna vandrar tillsammans över området med avslappnade axlar.
En känga delar jag mer än gärna ut. Någon enstaka detalj måste ju vara negativ tycker man! Utöver vädret då som inte kunde hålla tätt! Eller kan allting vara klanderfritt? I det här fallet talar vi om polisen som inte hade fått en enda anmälan under hela festivalen, inga att bura in, inga att tala tillrätta, förutom några som var lite väl förfriskade av diverse rusdrycker som fick ett varningens finger. Därför måste de i panik markera och visa sin närvaro genom att under festivalens sista timme klippa av armbanden av vissa Hammerfall-fans och utvisa dem från området! Enligt vakter och besökare så klippte polisen festivalarmbanden på de som stod längst fram och visade för mycket glädje till Hammerfall när de spelade Bang Your Head! Sen när betraktades headbanging som ett brott?
Vakterna själva var lamslagna av polisens agerande.
Många artister minglade runder på området och särskilt fredagens första band. Amerikanerna i Warner Drive var så glada att de stoppade folk som gick runder på området för att bara snacka skit med dem. De tog gruppfoto bland och i bajamajorna och drack tillsammans med sina nya fans. Warner Drive ville mer än gärna komma tillbaka till Helgeåfestivalen nästa år. De var jättenöjda med hur de hade blivit behandlade av festivalledningen trots att de var första bandet ut på festivalen.
Helgeåfestivalen drivs verkligen av ett gäng eldsjälar som uppenbarligen driver festivalen framåt.
Banden bjöd på flera fläckfria framträdande, några överraskningar och en flopp.
Mer ingående recensioner och intevjuer av olika band finns uppe på vår sida att läsa inom kort.
