Två gånger är en vana, tre gånger är tradition. Vad fem gånger är vet jag inte, men Scribblefestivalen har blivit ett stående inslag i Mjölby under slutet av sommaren. När det arrangeras för femte gången är lineupen förmodligen den starkaste hittills.
Night Train från Vadstena inleder festivalen på eftermiddagen. En ung hårdrockstrio som låter som att de har spelat ihop bra mycket längre än de förmodligen har. Musikaliskt riktigt duktiga och låtmaterialet håller hög klass hela vägen. Snygga riff och klockren sång. Fortsätter de så här kommer de att bli riktigt stora vad det lider. (3/5)
T.Y.P.O från Skänninge fyller sin speltid med covers. Stor inledning med Danko Jones kanske bästa låt, Had enough, men bäst är ändå Lady Gagas Pokerface i punkkostym. (3/5)
Sedan blir det rockabilly med Settlers. Inte min kopp te. Duktiga musiker och det går säkert hem hos de frälsta, men den genomtrevliga helylle-musiken i umpa-bumpa-takt är inget för mig. (1/5)
Bättre då med Mjölby Baktaktsorkester som gör en unplugged-spelning med decimerat manskap. Baktaktsorkestern brukar vara en garanti för en bra spelning, så även den här gången, även om det låter ännu bättre med hela bandet på plats. Sommar och MBTO går hur som helst hand i hand och den här spelningen är inget undantag. (4/5)
Vacant dundrar igång med ett ånglok. Bokstavligt talat. Efter introt tar bandets klassiska hårdrock vid, som en bastard från ett hett möte mellan Iron Maiden och Motörhead. Hårt, snabbt, tung. Efter att ha sett några spelningar kan man dock konstatera att Poser saknas i setlisten. (4/5).
Stone Antica släppte sin debutplatta för snart ett år sedan och bjuder på en hel del från skivan, blandat med lite äldre material. Ett mycket kompetent liveband som dock inte verkar helt taggade just den här dagen. De förtjänar en större publik än den lilla folksamling som står och sitter framför scenen. Den lugnare stunden i Trigger är en av de bästa. (4/5)
Headlinar gör bandet från Borlänge som har kallats Hultsfreds husband: Sator. Som en oinvigd lyssnare som bara känner igen ett par låtar kan jag ändå konstatera att de gör en kanonspelning, och äntligen är det en rejäl publik som har hittat till scenen. Bandet röjer bra på scenen trots uppnådd ålder, och den i alla fall jag lägger märke till mest är Heikki Kiviaho. Aldrig har nån sett så helgjuten ut med en elbas. Så. Jävla. Stenhård. (4/5)
Tråkigt väder och tråkig publiksiffra till trots var det ett välgjort arrangemang, återstår att se hur man ska toppa lineupen nästa år.
