Vädret: stekhett, soligt, varmt, svettigt, regnigt, blåst, blixtar, moln, kallt, fullmåne
Summering: Woodstock bjöd på allt förutom snö och storm, men mestadels 30 grader och sol 🙂
Folk: 800 000st Polacker (så långt ögat kunde nå), en och annan tysk och så några få procent svenska, vietnameser, fransmän och ryssar. Mer internationellt önskar emellertid både från civila som från ledningen.
Stämning: trevlig, glad, välkomnande, fredfull, öppen, spexig, festlig, magisk och allt annat kul man kan förknippa med en festival under namnet Woodstock. En festival som värnar om öppenfrihet och ickevåld. Bevisat då : trots mainstreamutbudet samt den stora blandningen utav musikstil (nu snackar vi alltså allt från Sabaton (svensk metal) till polska sing and songwriters till irländsk folkmusik!) som annars brukar bara ett komplett recept på alldeles för mycket dricka och oprovocerat våld. Höll festivalen lugnet. Här var alla vänner! Dessutom upplevde jag en väldigt omhändertagande stämning och känsla utav folket, grannarna vaktade ens tält, det är faktiskt inte alla festivaler man kan vandra så tryggt som där. Polacker är bra folk!
Banden: För mycket polskt! (För min smak) men med vissa större headliners som Machine Head, Ministry, Sabaton och Anti Flag för att dra den stora massan. När det gäller bandutbudet pratade jag som sagt förut om den stora mixen. Lugnare på dagen men för metalkidsen helröj på kvällen då både headliners som Polska mindre metal/hardcore band entrade scenerna. Och på tal om scenerna, alldeles för långt emellan! Vi snackar 30 min promenader om folkmassan är tät. (Förvisso hostade Woodstock i år nästan 1 miljon människor som campade i såväl skog som grus så att området var stort är förståeligt).
Campingen: Var överallt och på allting. Festivalen var en enda stor campingplats på ett område större än greppbart. Själv campade jag och mitt couchsurfing crew på (enligt mig själv) bästa platsen. I skogen framför stora scenen, liksom i en sluttning så att vi kom precis så lagom högt upp att hela scenen både kunde ses och
Ljudnivån: HÖG! ! ! Ja, där märktes det allt att vi befann oss i Polen minsann (för att vara sådär ironiskt trångsynt om länder som typ, just det: Polen). Nej men ärligt, kunde sitta i mitt (ovan beskrivna camp) nästan 1 km från scenen och skrika till min granne när partajet var på som värst. Det bör kanske nämnas att en festivalradio med mixade låtar från festivalens alla band spelades dygnet runt i enorma högtalare från stora scenen. Att ha med sig egen bandare är alltså inte värt. Den kommer knappast kunna överrösta 100 ton Polsk högtalarutrustning som ger vibrationer i marken (när en annan ligger i tältet och försöker sova) och technopartyt är på som värst vid 4 tiden på morgonen….. Men, men den döve var nog glad! Glöm ej öronproppar till nästa gång!
Engelskan: Jodå, festivalbesökarnas kunskaper var mixade och personalens behjälpliga (allt går ju bra med ett glatt humör) men ack så tråkigt att inte en enda workshop var på engelska! Fanns mycket spännande att hitta där som sex seminarium, personlig utveckling, gitarrlektioner, hantverk osv. Dessutom vet jag att festivalen satsar på en mer internationell publik, därför finner jag det konstigt att ändå allt (till och med när presentatören mellan banden snackade) var på polska. Emellertid bör det ju nämnas att både Polens och Tysklands presidenter var där och invigde festivalen – så där var det iaf engelska i micken!
Maten: Det fanns korvar som var 1 meter långa! (Som korvälskare –inte okey att misstolka detta till något ickepropert nu- fascinerades jag mäkta mycket utav dessa monster till KÖRVAR! För bara 20kr!! Oj Oj säger jag bara, en sensation! Gott? Nja, men det var ej det som var grejen…
Vad mer? Mycket Polskt samt den vanliga kebaben, snabb service och en halvliter läsk på köpet. Det dåliga var att dessa matstånd endast låg i en avskärmad del utav campet (i enda änden) så den stackars hungrige som slagit upp sitt tält 1 km bort fick allt vandra för att få sin vurst.
Men så fanns ju LIDL! Vad skulle vi göra utan fina LIDL? Perfekt med en provisorisk byggnad full med billigt LIDL festivalkäk. Visserligen kunde köerna ringla sig långa med 800 000st hungriga, men för den spontane, som jag själv, var detta topp då man ej tagit med sig proviant hemifrån eller på vägen.
Skall nämnas att det är OK att ta med sig stormkök på festivaler i utlandet som denna. Polackerna var i synnerhet superseriösa med detta. Stormkök och tennmuggar från andra världskriget halades fram med kött på burk och nudlar i påse. Middagen klar.
Drycken: Carlsberg sponsrade festivalen och sålde öl för 10kr st. Polackerna vallfärdade till staden för att slippa denna styggelse och direkta RÅN (?) som svensk: var detta paradis. Dessutom fick man fina halsband och armband när man köpte extra mycket på en gång, trevligt värre! Dåligt att man ej kunde köpa ännu billigare (ja man bli ju girig) öl i LIDL butiken på området. Fick sticka 3km till Kostrzyn för att fixa spriten om man ej ville samsas med Carlsberg.
Annat spex: Hare Krishna var helklart största spexet på hela festivalen! Nu uppskattar de säkert inte att jag kallar deras upptåg för spex men spexigt var det för mig. En hel by hade de med scener, föreläsningar, butiker, matställen och dansgolv. Samt en rullande indisk karavan (!) som brukade rulla gatorna om dagarna med kvinnor i vackra indiska kläder dansades runt den. Jag tror till och med att det kastades lite blommor och glitter mellan varven. Hare Krishna är trevliga och jag gillar dem skarpt efter denna upplevelse. Inte bara fanns det helschysst indisk mat för trevligt pris, dessutom fanns det ”hare hare krishna” shower där folk dansade helvilt i timmar, bara så kul! Fann mig där första kvällen i en hel timme – oförmögen att sluta leka 3 åring som springer kring granen med alla andra fyllon. Jätte fina minnen från det stället, verkligen.
Bungee jump’et var astufft. Inte för att jag hoppade men jag fick åka med upp och ta några livrädda superskakiga bilder på området! (höjdskräck delux). Bungee jump’et gick iaf non stop från en kran nära scenen, seriöst föll det människor varje minut från den aktiviteten. Utöver det fanns det skate ramper, gratis datorer med internet, gratis mobilladdning, pysselverkstad och dart att tillhandahållas.
Transporten: Icket vet jag hur Polackerna tog sig dit men för alla internationella skall man göra på följande sätt – åk till Berlin och s-bahnstation Lichtenberg, köp en 5 personers biljett för 35 Euro och dela på kostanden, alltså 6 Euro var, (hitta extra personer på perrongen om ni ej är fem) åk 1 timme till Kostrzyn och låt shuttle bussarna ta dig till området. Bör jag nämna att festivalen är gratis och att du kommer ha the time of your life? Ser fram mot nästa år!
