Jag möter killarna i Brain Police vid backstagebaren under en molning eftermiddag på Stoned From The Underground. Festivalen som erbjuder tysklands stonerfans de hetaste banden just nu inom öken scenen, och knappast finns det ett bättre forum för isländska Brain Police än detta.
Jag sätter mig ner med trummisen Jón och frontmannen Jenny som båda med övertygelse erbjuder mig att dricka deras Isländska olja, Opal – en lakritsmakande svart vodka med brännande isländsk alkohol. Jenny själv är en hängiven Opal drinkare och sveper själv, om än med viss hjälp från diverse fotografer, stagehands och fans i närmsta omgivningen, två flaskor under den korta timmen jag umgås med bandet.
Killarna verkar vara nöjda med giget; även om Opalflaskan och det lilla välkomstpaketet (dvs en godispåse för vuxna med tryck ”Stoned” på) verkar locka diskussion mer än något annat… Jón är speciellt förtjust över att det både erbjuds longpaper, filter … och som grädde på moset, en klubba (!) ”Awesome, I can now be stoned and have a lollipop afterwards” flinar han brett medan han smular basilikan över pappret i välkomstpaketet …
Bäst av allt var alltså välkomstpaketet och sämst av allt var den torra kycklingen som båda svär högt och länge över. ”Gordon Ramsy hade helt klart sågat kockarna på det här stället” klagar Jenny självbelåtet efter första tuggan av dagens meny.
Vi kommer in på ett så snuskigt ämne som pengar – men bandet vänder snabbt på steken och avslöjar att de endast tar flygkostnaderna för att göra ett gig, ”Vi är inte här för att göra det omöjligt att boka oss”. ”Vi spelar för att det är kul, vi älskar att vara på scen och bland fansen”. Speciellt är de tyska fansen uppskattade av Brain Police, varför ha de svårt att sätta fingret på, men kanske för att scenen ändå är så pass stor som den ändå är här. Rättare sagt, den är enorm för en så smal genre och växer för var dag.
Jag lämnar killarna i solnedgången bakom Saint Vitus turnébuss där de förtjust spelar in en hemmagjord turnévideo (Jenny hoppar in och ur diverse kläder, poserar och berättar historier medan Jón flinande filmar spektaklet samt andra stackare som råkar gå förbi). Kvällen är ännu ung och Saint Vitus är strax på scenen, jag tackar för intervjun och försvinner i folkmassan.
