The Scams var ett av de få banden jag kände till på Fest I logen sedan tidigare. Därav fanns det ju även en del förväntningar. Jag hoppades på lite riktig ”testosteron-rock” med förstummande gitarrsolon och tunga riff. Jag hoppades på att få en käftsmäll av den höga ljudnivån. Jag hoppades helt enkelt på lite riktig, gubbig, svänging 70-talshårdrock.
Med två stycken explorergitarrer och en thunderbirdbas på scen kan man ju inte annat än att spela hårt. Scams spelar, precis som förväntat, väldigt bra. Det svänger i ett alldeles lagom tempo med vrålande körer som är lätta att skrika med i. När låten Gimme your love sätter igång är hårdrockarnas dansgolv ett faktum. Hela publiken dansar. Känns det som iallafall. Det gjorde iallafall jag. En stor eloge till Scams för att de kan leverera ett otroligt sväng som skriker rock n’ roll rakt igenom. Men ”testosteron-rock”-imagen stiger dem, åtminstone enligt mig, över huvudet ibland. Ibland känns det nästan som att de spelar mer på imagen än på musiken. Men jag är nöjd ändå. Scams gör en bra spelning. Den är OK. Men jag har sett att dem kan mer än såhär tidigare.
Avslutningsvis är jag nöjd. Ljudet var väl inte perfekt, vilket kan ha berott på min placering i logen, men de levererar ungefär som förväntat. Jag tycker att det är tråkigt att ett band som Scams inte har blivit större än vad de blivit, de är trots allt enligt mig bra mycket roligare att lyssna på än andra 70-tals muskelrocks-band som slagit större. Jag är glad att jag inte missade Scams på Fest I Logen, de är trots allt ett av de banden jag tycker var bäst på festivalen. Men de levde inte upp hundra procent till mina förväntningar. Scams kan leverera mer, det vet jag, och jag peppar redan nästa gång jag får möjligheten att dansa till Gimme your love.
