Efter en underbart solig dag på Festivalen så var det dags för en av mina favoriter, King Diamond, jag har varit ett stort fan ända sen Mercyful Fate och skivan ”Melissa”.
Jag och min flickvän är lite sena in på området och jag formligen drar med mig henne ner för backen för att inte missa öppningen.
Efter introt startar ”The Candle” från första skivan ”Fatal Portrait” och jag inser direkt att detta kommer bli en magisk spelning. Ljudet är perfekt direkt från början, något som man inte är bortskämd med på Sweden Rock Festival. King Diamonds röst låter perfekt, jag står nästan som i trans de första tre låtarna.
När låten ”At the Graves” startar sitter King Diamond och mimar till introt på scen, men det funkar bra för stämningen ändå. Allt känns väldigt proffsigt och ljussättningen gör denna ”Rock-opera” till något alldeles speciellt.
Ett par gästartister är inbjudna och när det är dags för Merciful Fates gamla låt ”Come to the Sabbath” får originalgitarristen Hank Shermann och Volbeats frontman Michael Poulsen vara med och bidra till detta underbara spektakel. Kopplingen till Michael Poulsen förutom att han är dansk är för mig okänd och tillförde inget positivt tycker jag.
Men även trummisen Mikkey Dee och gamla gitarristen Michael Denner får chansen under låten ”Halloween” och man kan ju inte annat än att älska Mötorhead-trummisen Mikkey Dee som kliver upp och äger bakom trummorna, jag önskade att han skulle gjort sitt paradnummer ”A Mansion In Darkness” från Abigail-plattan istället…men…men…Man kan ju inte få allt.
Allt avslutas med ”Black Horsemen” och när den tonar ut känner jag mig euforisk över denna uppvisning i Metal-Opera.
