Förband till Graveyard är inga andra än Spiders ikväll, som följer med Graveyard på deras Skåneturné. Likt huvudbandet är också Spiders influerat av 70-tals rock blandat med sydstatsstil! Här snackar vi långt hår, massivt skägg, maracas och munspel. Nämnde jag att sångaren är en kvinna? Coolt!
Spiders går ut starkt med sin energi och attityd som tyvärr försvinner varje gång en låt tar slut men går igång igen när nästa låt börjar. Ljudet är väldigt dåligt ikväll! Det hörs inte alls något från Ann-Sofies mikrofon de första tjugo minuterna! Det stoppar dock inte hennes oändliga energi, hon hoppar rundor på scen med sina maracas och med ett väldigt stort leende.
Tjugo minuter in i konserten skruvar någon upp ljudet i mikrofonen och konserten får ett helt nytt tempo, den sätter in en extra växel. Spiders är ett sådant band jag aldrig har hört talas om innan men rycker ändå tag i mig, skakar om mig och vill få mig att dansa.
Efter att de gått av scenen så vill publiken bara se mer. Alla skriker ”en gång till” men dränks utav musiken som strömmar ut ur högtalarna. Spiders har ett gediget låtmaterial, en skön inställning till 70-tals rock och ett härligt snabbt tempo och glädje. Men den stora frågan är, behöver Sverige verkligen ett till band á la 70-tals rock i stil med Graveyard?
(Intressant) fakta: Trummisen i Graveyard, Axel Sjöberg var tidigare trummis i Spiders. När Graveyards förra trummis hoppade av fick Axel vikariera för att sedan stanna. Källa: En väldigt full kille med en Spiders tröja.
