Aura Noir öppnar med ”Black Thrash Attack” och anger ton och stämning för vad som komma ska. Numera har forne trummisen Agressor, Carl-Michel Eide, som för några år sedan skadades svårt i en fallolycka, greppat gitarren och spelar sittandes iförd skitcoola snutglasögon i skön symbios med Blasphemer och Apollyon på bas. Apollyon annonserar, ”vi är Aura Noir och vi är världens fulaste band” innan de smackar loss ”Gaping Grave Awaits”, Black Metal Jaw” och ”Iron Night/Torment Storm”. De gör det tokskickligt och är så samspelta som bara delar av den norska eliten kan vara. Aggressor gjorde tidigare i år under Infernofestivalen sitt första framträdande med Aura Noir efter olyckan och med honom på scen lyfter musiken till nya höjder. Spelningen på Getaway är den första i Sverige på 17 år meddelar Apollyon och nog är det ganska skamligt att inte svenska arrangörer oftare bjuder in så prominenta artister från vårt grannland. Apollyon har en remarkabel förmåga att ta hela scenen i besittning, kanske en konsekvens av att i många år stått på betydligt större med Immortal, men han blir ändå inte det självklara blickfånget då Aggressor har en karisma som trollbinder. Det mesta går snabbt och tight. ”Destructor”, ”Condor” och lite långsammare ”Shadows of Death” samt ”Hells Fire” avverkas innan det är dags för final och med ”Conqueror” ringande i öronen undrar jag vad som ska toppa det här och om det egentligen är lönt att stanna resten av festivalen.
