Är det en teaterföreställning av filmen Braveheart?
Är det ett gäng lajvare som leker troll och orcher?
Är det ansiktsmålning på McDonalds?
Nej det är ett gäng skogstokiga finnar!
Finska krigsmetalarna Turisias gör sin första festivalspelning i Sverige och de möts av en klarblå sky och tropisk hetta. Vattnet strax intill scenen ligger spegelblankt och publiken är halvt utslagen av värmen. Inte så många trotsar hettan för att få en dos finsk folk-metal. Ett medeltida folk-metalband med stor dos humor. För det är vad Turisias är. Ett stort plojband med en del intressanta låtar. Den underbara världen av folkmusik med medeltidsinslag och kraftfulla orkester-arrangemang . En musikalisk inriktning som violinisten Olli Vänskä och nya Netta Skog på dragspel förstärker.
Tempot är högt redan från första början och stor del av den lilla publiken står antingen och ler stort, skratta lite smått, eller så står dem och dansar någon form av kan-kan (eller vad dansen nu heter) . Full show både på scen och ute på den glesa grusplanen.
One More känns lite osäker men när de snabbt övergår till blodfärska titelspåret från Stand Up And Fight så kommer de igång ordentligt. Låten kommer nog framöver fungera ungefär som Battle Hymns gör för Manowar. Tyvärr ger låten mig ingenting live. Den är fint arrangerad… i studion! Kanonlåt på skiva men live fungerar den inte. Då jag vill se musik live vill jag mycket enkelt att musiken skall framföras just det – live. Att något enstaka instrument eller en enstaka symphonisk låt framförs med förprogrammerade inslag. Det är ok. Inte att bygga en hel konsert med halvt manskap så att säga. Turisias hade behövt hyra in en hel orkester för att ge sin musik rättvisa. Det blir bara så plastigt och genomskinligt annars. I alla fall en andra gitarrist.
Så här fortsätter det. Inga flöjtar. Inga saxofoner. Inga körer. Den bombastiska känslan försvinner ut i luften när flera instrument saknas på scenen. Blir snabbt konstgjort och plastigt. Så några låtar in i konserten beslutar jag mig för att inte se konserten med kritiska ögon. Istället tar jag till mig allt det positiva från scenen och de härliga låtarna Turisias verkligen sitter på. För Turisias är bra. Speciellt live med energin manskapet som väl är på scen skapar. Krigsmålning över hela kroppen i blodröd färg, skinn och pälsbeklädda kläder samt diverse skyddsutrustning är något av ett måste för Turisias. Oavsett hur varmt det är!
Sångaren Mathias, i full krigsmundering som hämtad från sagan om ringen och full ansiktsmålning, säjer snabbt till publiken –”Om ni tycker det är varmt i solen… Då skulle ni stå här (och pekar på sig själv). Här är det 4x varmare! Så börja klä av er!” (pekar på flickorna längst fram).
Disco-covern Rasputin är energifylld och fullständigt galen. Det är svårt att stå stilla. Och ut-i-krig låten Battle Metal visar finnarna upp sin förmåga som ett bra liveband. Basisten Hannes Horma ser hur glad ut som helst och sprider energi till första raderna. Likaså gitarristen Jussi Wickström med sitt imponerande flätade skägg.
Spelningen är ganska underhållande samtidigt som den är väldigt usel!
Mellansnacket är riktigt underhållande då det bjuds på en del roliga historier där de driver med sig själva och svenskar då givetvis. Svenska talet i sig är bara det underhållande. Violinisten Olli kör ett improviserat tal och försöker säga så många svenska ord han kan komma på. Givetvis med bräcklig finsk brytning. Men innan allt snack om Ikea, kötbullar och 6-1 vinsten i ishockey-vm så kör de Helan Går och kastar ut snappsglasen mot publiken. De Turisias-tryckta snappsglasen blev det snabbt fullt krig om! Vakterna delar ut stora glas med vatten till den svettiga publiken och stämningen är på topp.
Turisias bjuder på en timmes underhållning och kör stenhårt på sin image och det gillar jag. Det ger något extra. Tyvärr räcker det inte hela vägen då det är så mycket förprogrammerad musik. Hälften av ljudet som kommer ur högtalarna spelas med andra ord inte live från scenen! Visserligen kan det bero på bandets budget. Med större budget eller fler medlemmar under livespelningar så hade Turisias varit så mycket bättre.
Jag hade gett Turisias en fyra om de inte hade fuskat så mycket med de osynliga instrumenten. Hade de haft två musiker till på scen så hade det varit kalas. Musiken framförs bra och Mathias är kul att se på när han flaxar rudner på scenen och vrålar sina krigsrop.
