Geoff Tate spräcker sina byxor!
Sångaren Geoff Tate är elegant och stilren i svarta pressveckade byxor, kavaj, väst och mtachande hatt. Geoff Tate är en rundnätt, respektingivande man med en fantastisk pipa.
En rund man som trots sin stilrenhet kanske överskattat sig själv en aning.
Då han under första låten drar sig till med att göra en ninjasprak i vilket hans byxor spricker(!)
En liten incident han antingen själv inte märker, alternativt är för tuff för att bry sig om. I vilket fall fortskrider han spelnigen galant och jag är imponerad över hans proffsighet, trots hoppet.
I övrigt är spelningen otroligt händelselös och tråkig. Tredje låten ”Eyes of a stranger” drar emellertid igång publiken men släcker den lika fort igen i och med missen att dedikera nyare och mindre kända låtar till något krig sångaren tårfyllt i micken mumlar om. Tillslut blir det hela så utdraget att jag överväger att lämna min plats längst fram, men när en kär granne bredvid mig börjar vråla efter ”I don’t belive in love” och ”Silent Lucidity” stannar jag ändock hoppfullt kvar. Några av favoritlåtarna kommer mycket väl krypandes efter ett tag – men min irritation över den ogenomtänkta låtordningen gör mig så irriterad att jag lämnar innan ”Silent lucidity” ens börjat. Om den någonsin gjorde det?
Argt instämmer jag i vilket fall med min minst lika irriterade och vrålande granne:
”Kom igen då för fan vi vill ju höra gammal skit!”
