Clutch levererar äkta stoner rock/jam musik på ultrahög nivå och fyller alla mina förväntningar, förutom en. Scenframträdandet faller pladask och det hela är tråkigt att i alla fall stå upp och se.
För de mer klipska som tagit med sig solstolen eller filten, slagit sig ner på kullen intill scenen och men en öl i handen
Men för en annan som längst fram och med iver (som det Clutchfan jag erkänner mig vara) hoppades åtnjuta varenda sekund av spelningen, räckte inte det schyssta soundet till för att hålla energin uppe.
Med en blickstilla gitarrist vars blick utan uppehåll och under hela giget var naglad vid strängarna och en frånvarande basist som endast vågade sig vid att svänga litet med sitt instrument, föll intresset ganska snabbt. Även fastän sångaren Neil Fallon höll bra scennärvaro och ögonkontakt med publiken utöver att den musik bandet ändå producerade var av mycket hög klass var jag ändå besviken.
Men när Electric Worry spelades på slutet kunde jag ändå inte låt bli att hoppa upp och ner som en vilde med alla andra och lämnade ändå giget med en bra känsla i magen. Killarna i Clutch fantastiska musiker och de bör ha cred för att kunna föra ett liveframträdande som låter exakt som de mixade låtarna gör på skiva!
