Setlist:
1. Highway Pirates
2. Back on the Road
3. Turn it up loud
4. Stay Wild
5. Rambling man
6. Roadking
7. Dusk till Dawn
8. Pay the price
9. Bite the bullet
Bullet är alltid Bullet, publiken är glad och MuskelRock är Bullets forum. Allt talar för att bandet ska leverera men dessvärre faller de och räddas istället upp av de ovan nämnda goda förutsättningarna. Nämnde jag även att vädret var på topp?
I helhet levererar Bullet, de gör sitt jobb och publiken vrålar med i varenda låt. Detta är 6:e gången jag ser de svenska hjältarna och varje gång fascineras jag över mig själv; att jag fortfarande tycker det är lika kul, varje gång jag ser dem.
Vad Bullet faller på denna gång tror jag emellertid dels beror på att de för det första sinkades av ett synnerligen udda framträdande av en gammal man och en underligt utklädd kvinna, vilka båda slukade rivjärn. Till en början var det hela både spännande och råligt men efter 15 minuter började publiken allt mer otåligt stampa och skrika efter idolerna (som från och till skymtades vid scenkanterna – fnissandes åt gubben och hans påhitt). Det hela drog emellertid ut på tiden så därför blev showen kortare än vad många hade hoppats.
Vad som även drog ner det hela var bristen på entusiasm från bandmedlemmarna. Jag hade personligen sett mer av den busighet jag ofta tycker mig förnimma från Bullet. Bristen på Accept-moves störde mig även en aning. Att basisten Adam Hector dessutom bara stod och tryckte i ett hörn var även minst lika förvirrande som den mantel sångaren Hell Hofer plötsligt kom svängande med.
De trogna fansen fanns i alla fall såklart på plats, vars entusiasm dessutom drog upp framträdandet flera snäpp. De många och till och med dubbla scenbomberna på ”pay the price” var även en kick precis som publiken som skrek om kärlek. I helhet klarade sig Bullet bra, förutom att scenkoordinationen var bristande och slutet för kort.
