”Pop War”.
Känn på titeln. Storslagen och maffig. Men vad betyder den? Är det en krigsförklaring mot dagens popmusik? Är det en hyllning till U2’s skivor Pop och War? Jag vet inte, men bara av att se skivomslaget får jag höga förväntningar på Nicke Anderssons uppföljare till den självbetitlade solodebuten från 2010.
Det finns hur som helst ingen anledning att oroa sig. Att Nicke kan skriva rockmusik vet vi och här gör han det kanske bättre än någonsin. Första plattan hade låtar som sträckte sig tillbaka till 50- och 60-talen. ”Resign” och ”I’ll let you down” kändes som moderna tolkningar av Beatles och Yardbirds.
På ”Pop War” tar Nicke två steg fram, ett tillbaka och landar i sjuttiotalets glamrock med Kiss och tidiga Alice Cooper som inspirationskä...
Read More