Monthly Archives juli 2011

Posted in Cd Reviews

Magna Carta/Border

Toronto quartet THE ANDROID MEME is not subject to conventions. They look like the runaway sons of the Rocky Horror Show and they sound like basically not many more. They state various influences like TOOL, PETER GABRIEL, TEARS FOR FEARS and MOTLEY CRUE, the latter being a riddle. The title itself has multiple meanings, and so has the music for the open minded.

To start with there is only one average track on the album. “Whistleblower” may be ominous and theatric, but it is also quite one-dimensional, modern and chaotic compared to the rest of the album. I noted no less than five tracks that I believe to not only stand out from the crowd, but to do it in a positive way...

Posted in Cd Reviews

Bastardized Recordings/Sound Pollution

Florida deathcore/metal merchants CATALEPSY have been around since 2004, and created quite a reputation for themselves. HATEBREED`S Jamey Jasta signed the band to his own label Stillborn Records for their 2007 debut “The Godless”, which was followed by a full-length, “Iniquity” in 2008. This time around a more mature album is promised, without losing an inch of their previous heaviness. Is that true?

There are a lot of muffled hard/screaming/blackish vocals and some true dissonant chords on offer here. When CATALEPSY attracts my interest they use loops, melody and memorable guitar patterns. Those moments of greatness occur in “Goliath”, “Monolith” and the final track “Vexation”...

Posted in Gig/Festival Reviews

När klockan närmar sig tolv passar det ypperligt att ställa sig längst fram i Gasklockan och lyssna på norska Enslaved vars musik skapar känslan av att stå invirad i högkvalitativ sammet. Det är mjukt och flytande följsamt men samtidigt hantverksmässigt tungt och bestämt. Enslaved tillhör veteranerna inom genren och från tionde fullängdaren, ”Axioma Ethica Odini”, 2010, hämtas inledande ”Ethica Odini” och ”Raidho”. De åstadkommer en massiv ljudbild där Herbrand Larsen på keyboard också sjunger rent medan Grutle Kjellson, bas, står för förnämlig kräk-och brölsång. Överlag låter de mäktigt samspelta och alla snygga tempoväxlingar gör att publiken bara böljar fram och tillbaka med stora ögon...

Posted in Gig/Festival Reviews

Nu har Viscious Art existerat i snart tio år men ännu inte fått det genombrott de förtjänar. Konstigt! De levererar döds med fabulös rytmik och skitcoola vändningar i kombination med ypperlig instrumenthantering och vansinnigt bra growl av Jocke Widfeldt och Jörgen Sandström, bas. Alla är välrenommerade musiker, Gitarristen Matti Mäkelä och Robert Lundin på trummor har tidigare verkat i Dark Funeral och Tobbe Sillman, gitarr, i bland annat Guidance of Sin. Att de endast fått ur sig två fullängdare och en EP är enligt mig en petitess. På Gasklockans scen är Jocke Widfeltd skrämmande. Han ser ut och beter sig som ett psykfall då han spänner sin galna blick i någon enskild i publiken samtidigt som han i ”The poet Must Die” väser fram texten ”remember tomorrow the promise to kill me”...

Posted in Gig/Festival Reviews

Det är lite svårt att vara kritisk mot Nifelheim. De är självklara, egentligen väldigt folkliga och så totalt befriade från det mysticism och svårmod som präglar många band inom black. När de inleder med ”Black Evil” följd av ”Demonic Evil” och sedan ”Satanic Sacrifice” känns det som tre käpprapp på raken och budskapet är ”dra åt helvete, eller lämna lokalen”. Atmosfären i Gasklockan ger en försmak om vad som väntar i skärselden och till tonerna av ”Infernal Flame of Destruction” köper jag enkelbiljett till Nifelheims alldeles egna plats i Hades. Nifelheims okomplicerade black är egentligen inte enkel men det direkta tilltalet i såväl scenframträdande som tonkonst är lätt att omfamna och älska...

Posted in Gig/Festival Reviews

My second year in Kvinesdal, in the South of Norway, has been one of the most amazing festival experiences one can ever have. I believe I managed to meet the best photo crew that can share the same tent and press area for some days and make each second go away with an incredible amount of laughter. Therefore my good musicwise experience at the festival is highly increased by the mood around me. Norway Rock festival used to be known, until 2008 as Kvinesdal Rock festival and is currently arranged by the foundation Norway Rock Kvinesdal, and, according to its website, it is mainly arranged by volunteers who think it is cool to have world stars play in a field in Kvinedsdal. There is no age limit for the weekdays of the festival, Wednesday and Thursday...

Posted in Gig/Festival Reviews

Jag tycker nästan lite synd om The Darkness som fått utstå gliringar och halvspydiga kommentarer från andra band under festivalen. En bokning som det buats åt från flera håll och de flesta som samlats framför Monster stage verkar nyfiket skeptiska. Men de gör sitt absolut bästa enligt mig som aldrig sett dem tidigare eller lyssnat speciellt mycket på deras musik. Debutalbumet ”Permission to Land” från 2003 blev en monstersuccé som sålde fyra miljoner ex och flera låtar från den hamnade på Storbritanniens top-tio singellista. Jag betraktade då deras 1970-talsinfluerade glamrock som en kul grej och var övertygad om att de var ett one-hit wonderband vars lyckokast aldrig skulle upprepas...

Posted in Gig/Festival Reviews

Det surrar förväntansfullt på festivalområdet flera timmar innan Mille Petrozza och Kreator ska äntra Bandit Stage på fredagskvällen. När man pratar tysk thrash menar man Kreator som sedan tidigt åttiotal varit tongivande i själva definitionen av genren. Och så, strax innan tio står de där. Jublet är starkt och varmt. Få band har hittills under festivalen fått ett sådant mottagande och när de öppnar med ”Mind on Fire” verkar de som att de är lika glada att se oss som vi dem. Petrozza ser fantastiskt taggad ut och Christian Giesler, bas, plirar förtjust ut över folkmassan. ”Pleasure to Kill” låter ohyggligt bra och Petrozza hetsar fram en gigantisk circle-pit som sätter både ordningsvakter och sjukvårdspersonal i arbete en stund...

Posted in Gig/Festival Reviews

Aura Noir öppnar med ”Black Thrash Attack” och anger ton och stämning för vad som komma ska. Numera har forne trummisen Agressor, Carl-Michel Eide, som för några år sedan skadades svårt i en fallolycka, greppat gitarren och spelar sittandes iförd skitcoola snutglasögon i skön symbios med Blasphemer och Apollyon på bas. Apollyon annonserar, ”vi är Aura Noir och vi är världens fulaste band” innan de smackar loss ”Gaping Grave Awaits”, Black Metal Jaw” och ”Iron Night/Torment Storm”. De gör det tokskickligt och är så samspelta som bara delar av den norska eliten kan vara. Aggressor gjorde tidigare i år under Infernofestivalen sitt första framträdande med Aura Noir efter olyckan och med honom på scen lyfter musiken till nya höjder...

Posted in Gig/Festival Reviews

Till tonerna av hembygdshymnen ”Ack, Värmeland du sköna” tågar den här dödsplutononen in på Gasklockans scen och det är pampigt. Inledningsvis är ljudet ganska krattigt men det ordnar sig snabbt till ”Hollow Retribution” från snart tio år gamla ”Blood Rapture”. Jag blir så evinnerligt glad av att se och höra dödsveteraner på scen som med kängorna i myllan och utan krusiduller krigar fram den ena marschdängan efter den andra. Det finns en trygghet i extremt väl framgrowlade låtar som ”The Carnage Rages on” och ”Terrorize, Brutalize, Sodomize”. Det finns en helande harmoni i enormt stilsäkra ”The Dead Awaken” och lite finurligt långsamma ”Shrouded in Darkness” från senaste ”Opus Mortis VIII...