Category Gig/Festival Reviews

Posted in Gig/Festival Reviews

Andaktsfullt väntade jag på Umeåbandet Scumkill! I somras såg jag dem på Umeå folkets hus Trägårn. Ett band med grym energi och en kaxig sångare. Miika Rudin leder sitt band med ett stort självförtroende, hans syster Linda är en duktig basist. Daniel min kollega har utnämnt en av deras låtar till 2010 års bästa, den killen är kräsen kan jag lova!

Innan konserten frågade jag Miika om Mogge från Live Elephant skulle gästsjunga. Han tittade frågande på mig och kopplade till slut och svarade -nä det tror jag inte? Miika körar på Live Elephants nya skiva och gästspelade på fredag kvällen. Bandet äntrar scenen och attityden lyser igenom i första låten, det är fullkomlig fokus med ett leende. Sångaren Miika öser på och bandet hänger med...

Posted in Gig/Festival Reviews

Mitt gamla norska metalgäng som jag upplevde första gången 1987 på västkusten i en sunkig BMW. Jag och mina kompisar fick ett kassettband med TNT av några norrmän på en camping i Halmstad. Sedan dess sitter 10000 Lovers i min skalle. Det var förra sångaren Tony Harnell som sjöng men han, lämnade bandet efter liveskivan 2006. Hans pipa går inte av för hackor och jag var rädd att jag skulle sakna honom?

Idun är ganska tom till en början men fylls sakta men säkert på. Jag har inte hört många av de nyare låtarna med senaste TNT sångaren Tony Mills. Bandet är musikaliskt skickliga, tighta och har roligt, det har spelat ihop i 25 år så det vore konstigt annars! Tony Mills däremot verkar oengagerad och ”dräller” omkring på scenen...

Posted in Gig/Festival Reviews

Nog för att jag känner mig som en riktig gnällis när jag skriver dessa rader men ”band på scenen 22:00” är inte lika med ”band på scenen 23:30”.
Jag spenderade längre tid att vänta på konserten än jag faktiskt stod ut att stå där och se den när den väl drog igång. Dock gick både Lande och bandet på scenen med gott humör och energi men det räcker ändå inte. Lande har verkligen ingen utstrålning. Jörn är inte intressant nog att stanna mer än 2-3 låtar. Dock hade jag tur eftersom de valde att spela min favoritlåt ”Lonely Are The Brave” som låt nummer fyra i setlisten. Därmed kunde jag ta mig hem redan efter en halvtimme och göra bättre saker. En rba sak var dock när Lande sträckte ut mikrofonen till publiken varpå en snubbe sjunger ”Where Have The Angels Gone”...

Posted in Gig/Festival Reviews

RAM var ett nytt band för mig, det är väl i och för sig fördelen med festivaler. Spotify gick varmt i någon vecka innan dagen M. Ett riktigt metalband, precis ett sånt som jag själv skulle vilja var med i! Tyvärr kan jag bara spela barnvisor på guran, något vidare taktsinne har jag inte. Inte kan jag sjunga heller men sjunga med går bra, headbang med flinten funkar också!

Återigen ett band från Göteborg som besöker House of metal, de släppte ”Forced Entry” 2005 och ”Lightbringer” 2009. Jag får riktig 80-tals känsla av ljudet och Rob Halford känns nära emellanåt. I första mellan snacket kommer uppmaningen till folket...

Posted in Gig/Festival Reviews

Dark Tranquiility (DT) gästar Umeå för andra gången på fyra år. Då var det i en ödslig Umeå arena på turné med Bloodbound och Evergrey. Nu var det andra puckar, kön ringlade sig lång utan för Iduns portar. Vi som jobbade undrade om vi skulle behöva komma in bakvägen. Det behövdes dock inte, golvet och stolarna fylldes snabbt så det var bara att traska ner till diket med laddad kamera.

Det som var mest spännande med den här konserten var den teckentolkning som gjordes av Camilla Lundberg. Hon tecknar och med kroppen ska hon överföra texterna och de känsloyttringar de medför. I en intervju på SVT berättade Stanne att det skulle bli mycket spännande med denna vinkling av deras låtar...

Posted in Gig/Festival Reviews

Förhoppningarna var stora för öppningsakten Live Elephant i Studion!
Det gällde inte bara för min egen del när man såg folket utanför. Senast jag såg bandet var 1996 som ett av förbanden till dinosaurerna Deep Purple. Sångare Mogge Eriksson och gitarristvirtuosen Mattias Nylen har gjort en 20 år lång resa tillsammans. I en intervju i fredagens Västerbottens Folkblad (VF) hade bandet sagt att de skulle ”kötta” till 100 %.

Ljuset på scenen tonas ner och bandet kliver ut. Alla gör sig redo och vi väntar alla spänt. Mogge kliver ut på scenen och vrålar – Nu ska vi spela lite sluggermetal!! De åker från början, energin och spelglädjen syns på killarna. Det känns att bandet vill göra något bra, det var trots allt ett år sen de stod på scenen...

Posted in Gig/Festival Reviews

Innan festivalen hade jag aldrig hört talas om Ghost! Jag sökte information på internet och lyssnade på myspace. Tydligen hade jag ramlat över ett av Sveriges genom tidernas mest hemliga band. Det finns ingenting att läsa, endast några låtar att lyssna på. Jag kollade med en kompis som kan otroligt mycket om metal. Det enda svar jag fick var! – Det är magi!! OK tänkte jag, det skulle bli en krock mellan U.D.O som spelade på stora scenen Idun och Ghost i den betydligt mindre Studion.

Valet blev egentligen väldigt enkelt, vem vill inte uppleva magi? På väg nerför trapporna förstod jag att det var något stort på gång. Under de 5 år jag besökt HoM har det aldrig varit som mycket folk i trapporna. Jag bökade mig fram och dörrarna öppnades...

Posted in Gig/Festival Reviews

After attending my first South of Heaven event few weeks ago, I actually found out that the concerts are organised in Oslo under this title ever since 2003 (you can actually read a full history in Norwegian on their webpage http://www.southofheaven.no/ ), promoting smaller local more or less udnerground bands, together with bringing big names from the registry of ’mean and loud’ metal, such as Kreator, Dark Tranquillity, Hatesphere, Ektomorf, Rotting Christ, Decapitated, Cannibal Corpse, Kreator ,Celtic Frost or Venom. Held in the same venue called Betong, belonging to the Norwegian Students association, this evening’s event started in a blurry manner, more specifically with a lot of smoke on stage during soundcheck, smoke that triggered the fire alarm...

Posted in Gig/Festival Reviews

De tre grishuvudena hänger och dinglar i långa kedjor framför kvällens sista akt Mayhem. När Attila kommer smygande i dimman av rök iklädd sin långa huvkappa ser han ut som en riktigt otäck jätte bredvid Necrobutcher. Första låten är Pagan Fears och jag är redan nöjd. Bra öppningslåt.

Jag blir alltid lite överraskad varje gång jag ser Mayhem, över hur bra det faktiskt låter. Folk brukar säga hur dåliga de är live och klagar på hur mycket de ogillar Attila men jag tycker aldrig att de gör dåligt ifrån sig. Som frontman utmärker sig Attila från många andra och med undantag för rensång/pratet i Crystalized Pain In Deconstruction, som låter helt förjävligt, så finns inget ont att säga om hans sånginsats ikväll.

Det tråkiga med Mayhem är att det aldrig b...

Posted in Gig/Festival Reviews

Bägaren med oxblod står fint uppställt framför trummorna, publiken fylls upp och det är Marduks tur att mangla skåpet på plats. Det är intressant att jämföra Nifelheim och Marduk, från ett band som brinner ända ut i fingerspetsarna till det här, där alla mest ser förbannade ut. Frontmannen Mortuus ser verkligen ut att vilja slå precis alla på käften, under hela spelningen.

Men, i kombination med den brutala musiken är det inte fel alls. Det hela är som att bli överkörd av en ångvält, fast liksom på ett bra sätt… Låter förbannat bra gör det också. Black metal av den här typen gör mig sällan särskilt inspirerad, men jag förstår varför folk gillar Marduk.

Strömstadpubliken är dålig på att väsnas och Mortuus verkar ju inte bli särskilt triggad av upplevels...