Utan varken ord eller ansiktsuttryck startar de kvällens spelning med inledningsspåret på första plattan Souvenirs D’un Autre Monde. Det är en liten skara om 169 besökare i publiken ikväll och stämningen tar sig direkt. Neiges klara, harmlösa röst ackompanjeras av gitarristen Zeros underbara, drömska nynnande. Åh, den fantastiska rösten. Det är så jävla vackert att jag blir tårögd.
Jag har alltid varit så fundersam över det här med att stå med ryggen helt eller halvt vänd mot publiken. Som om musikerna inte vill integrera med oss. Det här gör Alcest ganska mycket, men det är ju också det som är en typisk del av shoegazekonceptet. De är inne i sig själva och det de gör, och det känns faktiskt ganska avslappnande...
Read More