Category Gig/Festival Reviews

Posted in Gig/Festival Reviews

Engelsmännen var i Sverige på gemensam turné med Entombed och Amon Amarth hösten 2009 om jag inte minns fel. När de nådde svensk mark hände något förfärligt. EVILE och musikvärlden, olyckligtvis förolyckades med ett dödsfall när de var i Luleå.

Basisten Mike Alexander gick ur tiden. EVILE bestämde sig kort därefter att för att fortsätta med bandet och plockade in Joel Graham. EVILE kom snabbt tillbaka på fötter och har redan en ny platta på gång. En platta som kommer ut i september. Men de morgonpigga Getaway Rock Festival-besökarna fick redan nu ett smakprov från kommande plattan.

First Blood är en råtung facesmash. Låten förstärks med att jag får grannens hår piskande i ansiktet hela tiden...

Posted in Gig/Festival Reviews

Är det en teaterföreställning av filmen Braveheart?
Är det ett gäng lajvare som leker troll och orcher?
Är det ansiktsmålning på McDonalds?
Nej det är ett gäng skogstokiga finnar!

Finska krigsmetalarna Turisias gör sin första festivalspelning i Sverige och de möts av en klarblå sky och tropisk hetta. Vattnet strax intill scenen ligger spegelblankt och publiken är halvt utslagen av värmen. Inte så många trotsar hettan för att få en dos finsk folk-metal. Ett medeltida folk-metalband med stor dos humor. För det är vad Turisias är. Ett stort plojband med en del intressanta låtar. Den underbara världen av folkmusik med medeltidsinslag och kraftfulla orkester-arrangemang . En musikalisk inriktning som violinisten Olli Vänskä och nya Netta Skog på dragspel förstärker...

Posted in Gig/Festival Reviews

Efter helgens storslagna Big4 så surfar Getaway vidare på thrash-vågen med San Fransiscos vassaste thrashers – DeathAngel.

Konserten som börjar redan 14.15 inleder men en mini mosh pit. Sångaren Mark Osegueda är nästan en kopia på Amorphis frontman Tomi. Med sina imponerande dreads flyger han runt på scenen och visar vilken frontman han är. Han är dock inte ensam om att fronta bandet. Rob Cavestany och Ted Aguilar på gitarr röjer och spelar riktigt tekniskt. De är lite morgontrötta i början men det ordnar upp sig allt efter hand som publiken dras med.

I samband med att moshpiten sakta växer vaknar basisten Damien Sisson till och visar upp imponerande basbändar-manövreringar . Damien slår på basen och försöker med ett flertalet visuella tricks...

Posted in Gig/Festival Reviews

Due to the late arrival of a couple of the bands, soundcheck was started late, and was then delayed by a few minor technical problems including discovering that one of the amp heads was not just amplifying the guitar, it was also broadcasting what sounded like a German radio station – bizarre. As a result the doors opened late. This turned out not to be a problem as the audience wasnt exactly large – in fact the bands outnumbered the paying customers. Kobra and the lotus singer, Brittany described it as a ”band show” – where you’re basically just playing to the other bands. I suspect poor promotion was to blame as the rest of the tour had good audience sizes.
Given the poor turnout you could understand if some of the bands just went through the motions, but that wasnt the case – all th...

Posted in Gig/Festival Reviews

Tjugo minuter innan Mayhem ska stå på scen ösregnar det över industriområdet där Copenhell huserar och det får gärna fortsätta, tänker jag. Mayhem i solsken rimmar illa men när de inledande tonerna till ”Pagan Fears”ljuder över asfaltplanen skiner den ändå på oss. Danskar har aldrig haft något hett kärleksförhållande till black så när världens största band i genren visar upp sig är det bara att utan tjafs promenera längst fram till kravvallstaketet där jag med tindrande ögon och värme i hjärtat skådar och hör mina husgudar. Atilla är som vanligt demonisk. Han spänner ögonen i oss och trollar med sina stämband i ”My Death”, ”Crystalized Pain in Deconstruction” och ”Buried by Time and Dust”...

Posted in Gig/Festival Reviews

One last well timed train-bus combo brings me to the warm and sunny festival area, much earlier than desired but the next train would have been too late though, hence I ended up watching the Sheffield metallers Bring Me The Horizon. I don’t know how young the tattooed boys performing a fast and aggressive metalcore are, but they mainly all looked under or around 20. The main vocalist was in charge for the screams, while his band mates gave the needed support with growlings in the death metal influenced melodies that brought them the Kerrang! award for Best British Newcomer...

Posted in Gig/Festival Reviews

Leaving behind a windy and cloudy Vienna, I arrive to a sunny, warm and even more dusty festival area just in time to see Clutch on the Blue stage. I was so looking forward to see them again and it was delightful. Neil Fallon’s deep voice is just beautiful and a treat for the ear. Show wise it’s not much to see, but they compensate with the quality of their groovy blend of rock, punk and blues rhythms and insane pedal effects for their solos. This counted for a perfect start of yet another hot day at Nickelsdorf.

Off to the Red stage to catch the Norwegian quartet, Katzenjammer. I heard a decent part of the soundcheck, as every tiny bell, banjo, harmonica and sound making stick or chord on stage had to sound accurate...

Posted in Gig/Festival Reviews

1 hour away from Vienna, in the fields of Pannonia, lies the small city of Nickelsdorf next to which the Nova Rock festival is hosted. It started with a good impression as the transport to the festival area from Vienna was well organised, with frequent trains and buses waiting to pick up the travelers and take them to the entrance. And it was cool to pay only 15 EUR for a train ticket valid for 4 days, while one way with the bus was 3 EUR. My first train left with 1 hour delay though, but well, still enough time to catch a lot of music.

The festival area is rather huge. There are two main stages, a tent and a tiny stage that I am not sure where it’s located...

Posted in Gig/Festival Reviews

Jag skiter högaktningsfullt i om det endast är tre originalmedlemmar kvar i bandet för de genomförde spelningen bra, ty det har jag själv bevittnat med bra vänner, i bra väder och i en skön publik vars stämning var på topp.
Nya sångaren Ricky Warwick lyckas till och med ge nytt liv i låtarna med sin raspiga röst även om Phil Lynott självfallet hade gjort det bättre.

Med odödliga hits lockar Thin Lizzy en bred publik från åldern 2-80. Stämningen är schysst och till och med den mest vildsinta hårdrockaren kan under ”dancing in the moonlight” inte låta bli att vicka lite på höfterna. ”Waiting for an alibi” och Jailbreak” startar allsång och en onykter moshpit.

Visst är det ett nytt Thin Lizzy som står på scen men deras nya ”Sunset Strip 2011-sleaze” stil ...

Posted in Gig/Festival Reviews

Sällan har det varit så mycket trängsel som framme vid Festival Stage på Sweden Rock. Det är lördag och klockan börjar närma sig midnatt, framme på scenen står farbror Ozzy, glad i hågen och viftandes med armarna som en väderkvarn. Det är sista akten för årets Sweden Rock men publiken är långt från vemodig utan vrålar på som aldrig förr:

”I CANT HEAR YOU?”
”I CANT FUCKING HEAR YOU!”
”LOUDER!”
”LOUDER!”

Kanske bör Ozzy skruva upp hörapparaten lite eller så är det bara hans sätt att få igång publiken? Vrålar gör vi i alla fall allihopa och kanske är det de inbitna fansen längst fram som får vråla högst av alla då de av en garvandes Ozzy blir totalt nedsprutade av någon slags sörja som till färg och konsistens liknar filmjölk...