Det surrar förväntansfullt på festivalområdet flera timmar innan Mille Petrozza och Kreator ska äntra Bandit Stage på fredagskvällen. När man pratar tysk thrash menar man Kreator som sedan tidigt åttiotal varit tongivande i själva definitionen av genren. Och så, strax innan tio står de där. Jublet är starkt och varmt. Få band har hittills under festivalen fått ett sådant mottagande och när de öppnar med ”Mind on Fire” verkar de som att de är lika glada att se oss som vi dem. Petrozza ser fantastiskt taggad ut och Christian Giesler, bas, plirar förtjust ut över folkmassan. ”Pleasure to Kill” låter ohyggligt bra och Petrozza hetsar fram en gigantisk circle-pit som sätter både ordningsvakter och sjukvårdspersonal i arbete en stund...
Read MoreCategory Gig/Festival Reviews
Aura Noir öppnar med ”Black Thrash Attack” och anger ton och stämning för vad som komma ska. Numera har forne trummisen Agressor, Carl-Michel Eide, som för några år sedan skadades svårt i en fallolycka, greppat gitarren och spelar sittandes iförd skitcoola snutglasögon i skön symbios med Blasphemer och Apollyon på bas. Apollyon annonserar, ”vi är Aura Noir och vi är världens fulaste band” innan de smackar loss ”Gaping Grave Awaits”, Black Metal Jaw” och ”Iron Night/Torment Storm”. De gör det tokskickligt och är så samspelta som bara delar av den norska eliten kan vara. Aggressor gjorde tidigare i år under Infernofestivalen sitt första framträdande med Aura Noir efter olyckan och med honom på scen lyfter musiken till nya höjder...
Read MoreTill tonerna av hembygdshymnen ”Ack, Värmeland du sköna” tågar den här dödsplutononen in på Gasklockans scen och det är pampigt. Inledningsvis är ljudet ganska krattigt men det ordnar sig snabbt till ”Hollow Retribution” från snart tio år gamla ”Blood Rapture”. Jag blir så evinnerligt glad av att se och höra dödsveteraner på scen som med kängorna i myllan och utan krusiduller krigar fram den ena marschdängan efter den andra. Det finns en trygghet i extremt väl framgrowlade låtar som ”The Carnage Rages on” och ”Terrorize, Brutalize, Sodomize”. Det finns en helande harmoni i enormt stilsäkra ”The Dead Awaken” och lite finurligt långsamma ”Shrouded in Darkness” från senaste ”Opus Mortis VIII...
Read MoreKvällen är sen och jag kollar på Alice Cooper med stor förtjusning innan jag går in i den stekheta gasklockan där Marduk passande nog gör torsdagens sista spelning. De låter och beter sig som de veteraner de är utan att falla i rutin och slentrian. Det är som att stå framför ett team spurtande asfalterare och jag förförs av deras styrkedemonstrationer i bland andra ”Throne of Rats”, ”Burn my Coffin”, ”Phosphorus Reedemer” och ”Into Utter Madness”. Likt den babyloniske skapelsegud de lånat namn av har Marduk förmåga att kreera sitt eget universum i musik, hetta, rök och svett och trots att Daniel Rostén kallar oss ”jävla fittor” (så fantasilöst!) tycks de ändå nöjda med publikens respons...
Read MoreMonster Magnet gör en såsig inledning inför en tunnsådd publik i eftermiddagssolen på Getaways stora scen. Det lyfter dock en aning med gamla ”Tractor” från 1990 men mest står folk och nickar lite slött och det gör bandet också. ”Hallucination Bomb” och gubbiga ”Dig that Hole” från förra årets ”Mastermind” känns bara som en bekräftelse på att bandet ä är på fel plats eller i fel tid. Dave Wyndorf är synnerligen tråkig och vänder sin knubbiga lekamen bort från publiken så fort han inte har något vid mikrofonen att göra. Kontrasten till gitarristen och bassisten blir därmed irriterande tydlig. De försöker åtminstone skapa någon slags kontakt och röjer friskt i ”The Right Stuff” från ”Monolithic Baby”...
Read MoreTrue darkness från de norska skogarna flamberar sin besatta publik.
Inte ett fjolligt Darkness som spelade kvällen innan med falsett-sång, pyjamas och papperskonfetti. Nej här är det bonna-skånska, grymtningar, sylvassa nitar och massor av eld.
Sist (och första gången) de norska skogstrollen var på svensk mark så slog Abbath sönder sin gitarr och kastade ut delarna till publiken som i sin tur massakrerade gitarren ytterligare. Fansen slogs blodiga och var i extas. Nu två år senare får vi en andra chans att komma dem nära. Hela vägen till helvetet.
Banderollen hissas upp och hornen riktas direkt mot det gigantiska trumsetet som den respektfulle Horgh intar sin hotfulla position i direkt beredskap för att när som helst bombardera publiken med sina tromber av snattrande föröd...
Read MoreSpringer i ilfart till Bandit-stage där Entombed precis gått ut på scenen. I min iver springer jag på två poliser som står och diggar till Entombeds tunga inledning.
Entombeds senaste platta som kom 2007 är en råtuff åktur med massor av käftsmällar. Titelspåret river sönder tyget som sitter på högtalarna. Det låter djupt och tungt. Basisten Viktor förstärker ljudbilden med att röja ursinnigt och piskar med håret. Det är helvetiskt varmt . Bandet är lagom bakfulla och men presterar och håller hög fart. Förutom LG då som inte nått sin bakfylla ännu!
Hur som helst så röjer han på som den tomte han är. Sången lider lite men energin i framförandet är det inget som helst fel på. LGs vrål är mäktiga nog att skrämma iväg en björn...
Read MoreVärldens mest argsinta frontman
Helgalen publik
Galenskap. Hat & Kärlek
Medieskygge eller snarare kamerahatande Glenn Danzig är en stor man I dubbel bemärkelse. Han tvingar media till att fylla i ett kontrakt för att få ta bilder under första låten. När han kliver ut på Monster-stage tio minuter sen så finner jublet inga gränser. Publiken står och stampar i marken och det knuffas och gruffas helvilt framför scenen.
Något står inte rätt till och efter att de manglat lite under Skin Carver vandrar Glenn ut på scenen med stora tunga steg. Han ser förbannad ut redan innan han tagit en ton. Han fläktar runder med mikrofonsladden och sparkar på utrustningen...
Read MoreSonata Arctica med en trekvarts spelning. Det är precis vad de gjorde spelade knappt trekvart av sin förmåga. Med leendet på läpparna galopperade jag raskt fram till scenen precis innan de började. Efter att haft dem som ett av favoritbanden inom power metalen i många år så vet man vad de kan prestera live.
Nu har jag inte sett dem live på kanske tre år. Så att få se ett Sonata på halvfart och nervositet är inte alls kul. När Tony Kakko som normalt besitter en underbar skör röst, kraxar sig fram under de första låtarna så blir man riktigt besviken. Detta är inte alls bra. Inte någon stans. Jo en punkt håller intresset uppe – trummisen Tommy Portimo. Han satsar 100% och fort går det.
Tonys röst är ves...
Read More20 låtar nostalgi
14 kostymbyten
En stor levande orm
En guillotine
Skräckteater eller konsert?
Alice Cooper är i Gävle och på Getaway Rock Festival.
Ett stort draperi täcker huvudscenen på Getaway Rock Festival med klassiskt skräckmotiv.
No More Mr Nice Guy turnén är proppfull med gamla godingar. Inledande Black Widow är en munsbit som publiken inte alls uppskattar! Kanske publiken är alldeles för ung och bara känner till ”Poison-sångaren” Alice Cooper med låten Schools Out?
Alice med åtta armar föreställandes svarta änkan står högt upp på ett podium och talar till sina undersåtar. Legendariske Steve Hunter på gitarr står och tuggar tuggummi så käken håller på att trilla av!
Tommy Henriksen (gitarr) har fullt upp att showa med att göra piruetter och j...
Read More