Category Gig/Festival Reviews

Posted in Gig/Festival Reviews

The Scams var ett av de få banden jag kände till på Fest I logen sedan tidigare. Därav fanns det ju även en del förväntningar. Jag hoppades på lite riktig ”testosteron-rock” med förstummande gitarrsolon och tunga riff. Jag hoppades på att få en käftsmäll av den höga ljudnivån. Jag hoppades helt enkelt på lite riktig, gubbig, svänging 70-talshårdrock.

Med två stycken explorergitarrer och en thunderbirdbas på scen kan man ju inte annat än att spela hårt. Scams spelar, precis som förväntat, väldigt bra. Det svänger i ett alldeles lagom tempo med vrålande körer som är lätta att skrika med i. När låten Gimme your love sätter igång är hårdrockarnas dansgolv ett faktum. Hela publiken dansar. Känns det som iallafall. Det gjorde iallafall jag...

Posted in Gig/Festival Reviews

När vi vandrar fridfullt ner mot sjön förbi logen börjar skränande gitarrer och smällande trummor plötsligt höras från just det, scenen. Vi stannar upp och lyssnar någon minut. Utan att någon säger något har alla förstått att det är någonting man inte vill missa och vi byter riktning och går sakta men säkert bort mot logen. Ljudet blir starkare och starkare och det känns aldrig som om den ökande ljudvolymen slutar. Väl inne får man i princip hålla för öronen för att inte bli döv. Men med bandets tydliga Ramones och punkinfluenser blir höga ljudvolymen bara en del av själva konserten.

Ett sannerligen välklätt band med gitarrerna på magen står på scenen och spelar skränig garagepunk precis som det skall låta...

Posted in Gig/Festival Reviews

Sist ut på festivalens första dag är Slayer som blivit en folkkär familjeangelägenhet vars musik förenar över flera generationsgränser och säkert kommer att göra det i ytterligare trettio år. Det är hög igenkänningsfaktor hela vägen, inget nytänkande eller experimenterande men inte det minsta tråkigt. Jag kan inte tröttna på Slayer trots att jag i likhet med många här sett dem fler gånger än jag kommer ihåg. Det finns en känsla av trygg snuttefilt att mitt i natten stå bland tusentals andra och höra Hanneman, King, Lombardo och Araya klockrent leverera ”War Ensamble”, ”Death skin Mask, ”Angel of Death” Mandatory Suicide” mfl, mfl, mfl allsångspärlor, och givetvis ”Raining Blood”...

Posted in Gig/Festival Reviews

Fransmännen har inte festivalens största publik och det är inte konstigt eftersom deras progressiva och tekniska döds kan verka lite svårtillgänglig såhär sent på kvällen då berusning och annan sensorisk överbelastning gör sig gällande. Speltiden är ur den aspekten lite märklig då man i festivalsammanhang kanske hellre konsumerar lättillgänglig skråla-med-och-headbanga-metal vid denna sena timme. Men nu står Gojira där och de som gillar deras musik gillar den jättemycket. Så pass att det uppstår en circle-pit till ”Flying Whales” och ett engagerat gensvar till tidiga låtar som ”Clone”. Däremot är titellåten från kommande plattan ”Lénfant Sauvage” en ganska seg och såsig skapelse som gör mig rastlös men inget finns att anmärka på framförandet. Fast jag vill ha lite mer action...

Posted in Gig/Festival Reviews

Dan Liker är en av metalvärldens giganter, utom till kroppshyddan. Han var med och startade Anthrax och sedan dess har han antingen varit drivande eller ingått i band som S:O:D, Nuclear Assault, NunFuckRitual och Venomous Concept men den här eftermiddagen står han med sin bas på Hades-scenen i Brutal Truth. Bandet bildades 1990, lades ner 1998 och återbildades 2006. Jag har egentligen inga förväntningar så det är med stigande, och glädjande, förvåning som jag ser hur dessa veteraner inom amerikansk grindcore knäpper de flesta av sina efterföljare på näsan och visar hur det ska låta...

Posted in Gig/Festival Reviews

Årets upplaga av Copenhell, den tredje i ordningen, blev en formidabel succé för såväl arrangörer som besökare. Allt som mänskliga krafter kunde råda över fungerade helt fantastiskt och var ett typexempel på hur det danska gemytet ter sig när det är som gemytligast. Mest hela tiden spatserade vi mellan scenerna och suckade vällustigt över hur trevligt allting var. Vi förundrades dessutom storligen åt vilka låga priser som gällde på mat och dryck. För oss svenskar var det rena reapriserna och för tillresta norrmän var det typ gratis. Ingen behövde gå hungrig eller törstig och sedan förra året hade utbudet både breddats och förbättrats...

Posted in Gig/Festival Reviews

Tonight was to be Jettblack’s album launch party, held less than a week before the album goes on sale. The gig sold out very quickly, such was the level of expectation. However this wasnt just going to be Jettblack playing a few songs, this was a full gig with four bands playing.

First up were Night by Night, who came on stage just 15 minutes after the doors opened. Normally doors open at 7, but tonight it was 6.30 to give extra time so all the bands could play a decent length set which was nice – there’s nothing worse than finding a great support band and seeing them limited to a 20 minute set. The downside of an early start is that a lot of people don’t check the times and assume the first band won’t be on till 7.30 or 8pm so miss the first bands.
Despite the very early start there w...

Posted in Gig/Festival Reviews

SPV/Playground

Dutch long-standing rock outfit VENGEANCE makes another go at fame and fortune. This time with Leon Goewie as the sole remaining original since original guitarist Jan Somers passed away. The rest of the band are absolute aces; Keri Kelli, guitars (ex. ALICE COOPER), Chris Glen, bass, MICHAEL SCHENKER GROUP), and drummer Chris Slade (ex AC/DC). A tour has been scheduled by the many sougt after musicians may be had to keep occupied with one band only. Contributions from Arjen Lucassen, of cause, and even Tony Martin makes for enjoyable listening…or?

The voice, the tight band, the return to their bluesy AC/CD sound makes for an album that is no “Arabia”. Depending on your preferences this is an album to treat in many ways...

Posted in Gig/Festival Reviews

21.45 på Sweden Stage som tyvärr är den sämsta av Sweden Rock Festivals scener, inte på grund av sin storlek eller läge, utan på grund av sitt ljud. Allt för många band har fått sitt ljud bortblåst från denna scen och så kändes det som det skulle bli även denna kväll tyvärr.

Men efter Dimmu Borgir äntrat scenen i en nästan ogenomtränglig rökridå så hämtar sig ljudet efter en stund lagom till låten ”Vredesbyrd” som sjungs på gammel Norsk, allt känns klockrent och Dimmu Borgir visar att de är ett grymt liveband som är här för att regera. Publiken är lite loj, men det verkar inte bekomma eller störa Shagrath, Dimmu Borgirs allsmäktige frontman.

Vi får avnjuta ett trumsolo och en liveshow som med lätthet hade platsat på Festival Stage (huvudscenen på Swede...

Posted in Gig/Festival Reviews

Efter en underbart solig dag på Festivalen så var det dags för en av mina favoriter, King Diamond, jag har varit ett stort fan ända sen Mercyful Fate och skivan ”Melissa”.

Jag och min flickvän är lite sena in på området och jag formligen drar med mig henne ner för backen för att inte missa öppningen.

Efter introt startar ”The Candle” från första skivan ”Fatal Portrait” och jag inser direkt att detta kommer bli en magisk spelning. Ljudet är perfekt direkt från början, något som man inte är bortskämd med på Sweden Rock Festival. King Diamonds röst låter perfekt, jag står nästan som i trans de första tre låtarna.

När låten ”At the Graves” startar sitter King Diamond och mimar till introt på scen, men det funkar bra för stämningen ändå...