Gamle Skid Row frontmannen Sebbe bjuder på skön allsång med hits från forna tider; som I remember you och Here I am i mysig solnedgång. Kvinnorna i frontleden svimmar i extas och Sebastian njuter nog i fulla drag av att återigen få uppleva storhet med solen glimmande som guld i den ännu tjocka, långa manen. Men visst, jag måste ge honom cred, inte bara är han fortfarande ganska het – han har behållit rösten och ligger med lätthet på samma nivå som Miljenko Matijevic i Stealheart med klockrena toner och perfekt rasp. Samspelet mellan Sebbe och resten av bandet är även tajt, kul att se och för mig rent nostalgiskt att återigen få uppleva vibbarna från 80’talet och Kalifornien som jag i min tonår ofta drömde om...
Read MoreCategory Gig/Festival Reviews
New Jersey bandet The Atomic Bitchwax har intagit scenen och lyckas charma såväl som inbitna stonerfans som nya metalheads. Valley tältet är fullsatt och bandet lirar på en lagom intim scen. Med både nytt och gammalt ger de publiken en svettigt bra upplevelse även om några nybörjare crowdsurfar och headbangar gärnet. Uppför er! Har jag bara att säga (Så snabba är det inte …) TAB är ändock verkligen trallvänliga – och att Soundgarden är en uppenbart stor inspiration får jag även bekräftat av gitarristen Finn senare den kvällen, Men i helhet; bra gig – inget livsomvändande men allt men kan förvänta sig från ett bra stonerband. Schysst! Och underkläderna som slängdes upp på scenen var väl även charmigt antar jag!
Read MoreAllright, mina näsborrar vibrerar.
För att inte tala om min bröstkorg, fötter, tänder, händer…
Att detta är stort är det ingen som behöver tala om för mig. Jag befinner mig just nu i ett inferno av ack så skönt oljud och den mest aggressiva bas någonsin erfarit. SunO))) har klivit upp på scenen i ett av svett -klibbigt och totalt nedrökt Valley tält. Röken från olagligheter såväl som discogas är avtrubbande och på marken ligger folk i gyttjan. Utslagna. Stenade med huvudet mellan knäna, i fosterställning eller helt enkelt stående med slutna / för att inte tala om vidöppna ( intetseende ) – ögon. Detta är helt klart det mest underliga giget jag upplevt. Men så visste jag ju vad jag hade att förvänta mig. Typ...
Bobby är en riktig gammal buse som nästan stjäl all spotlight från sina bandmedlemmar. Detta genom att liderligt åla sin långa tunga mot de yngre skönheterna i publiken och spela luftgitarr såväl bakom som framför gitarristen. Dessutom var Carola fläkten på och lät gamle Bobbys hår flaxa som spindelnät i vinden. Vackert.
Jag finner det verkligen imponerande att bandet (om än med stor hjälp och support från fansen – se dokumentären: Last Days Here) lyckats skrapa ihop sig själva och bege sig ut på turné återigen. Turnén som även går under namnet Last Days Here, måhända anspela på bandens egen låt såväl som det ironiska i faktumet att det kanske är sista turnén Pentagram kommer att genomföra...
Read MoreSå stenade att de knappt fastnar på kamerarullen – men så bra! Imponerande med nya tag efter17 år av uppehåll. Nya plattan Lillie: F-65 låter riktigt bra och gubbarna verkar ha fått in rutinen under Europa turnén – som sträcker sig ända till augusti men band annat stop för legendariska Stoned from the Underground i Tyskland samt Truckstop Alaska I Göteborg. Blir att se detta band många gånger i sommar – något jag med entusiasm ser fram mot som etablerat SV fan. Basisten är emellertid helt väck, jätte kul, emellertid inte jätte kul att kika på en längre stund då dennes stenansikte knappt ändras en tum. Som i trans spelar han ivf i takt med de andra, imponerande där, antar jag...
Read MoreSchysst att vandra in ett halvfullt och
Hellfest, Clisson Fankrike
Festen började redan i Paris fullpackade tunnelbana.
Hellfestresenärerna hade sedan länge börjat strömma in från närliggande flygplatser och ölburkarna var redan öppnade och urdruckna. Väl framme vid Montparnasse tågstation var stämningen hög av förväntan och otålighet. Fantastisk syn, att se en så annars ostörd vanlig järnvägstation fyllas med tusentals av långhåriga metalheads med ett enda mål : Clisson och Hellfest. Gemenskapen var ett faktum.
Detta års Hellefest lockade hela 40 000 besökare från hela världen. Själfallet utgjorde baguettesläktet majoriteten men kvoten verkade annars vara ganska jämn, 60 % fransmän och 40% internationella. På campingen härjade såväl svenskar som mexikanare, australienare, amerikaner och tyskar...
Read MoreBlissfields clears the heavens!
Blissfields was a first for me this year so I had no idea what to expect. A number of other people had told me that it is definitely one to go to, and even though very small has some great acts and a unique atmosphere… They weren’t wrong.
Blissfield began roundabout 12 years ago and has slowly grown in to one of the most renowned small festivals in the UK. A point to mention is that it remains to be one of the only boutique festivals adamant on increasing capacity minimally to keep its intimate setting going.
With tickets being priced at around £74 for the weekend, in this kind of economic climate, you can’t disagree that Blissfields should be on your list of go-tos.
Now I’m sure I’m not the only reviewer to mention this, but the weather has been shoc...
Read MoreUpp på scen kliver ett gäng grabbar som ser ut att vara plockade direkt från Woodstock 69’. Det blir nästan lite komiskt mycket 60-70 tal över deras utseende för ett tag. Men när de sedan börjar spela sin psykedeliska, tempoväxlande, till största del instrumentala musik känns de inte riktigt lika komiska längre. De känns faktiskt på riktigt.
Jag brukar allt som oftast tycka att instrumental musik blir ganska långtråkig och enformig efter en eller två låtar. Men Abrakadabra lyckas hålla mitt intresse vid liv. Ur den originella sättningen av instrument som består av gitarr, trummor, bas, tvärflöjt, kongas och hammondorgel ljuder urflippade, galna men ack så vackra melodier blandat med råa rockkomp. Det hela känns så genomtänkt och detaljrikt...
Read MoreThe Scams var ett av de få banden jag kände till på Fest I logen sedan tidigare. Därav fanns det ju även en del förväntningar. Jag hoppades på lite riktig ”testosteron-rock” med förstummande gitarrsolon och tunga riff. Jag hoppades på att få en käftsmäll av den höga ljudnivån. Jag hoppades helt enkelt på lite riktig, gubbig, svänging 70-talshårdrock.
Med två stycken explorergitarrer och en thunderbirdbas på scen kan man ju inte annat än att spela hårt. Scams spelar, precis som förväntat, väldigt bra. Det svänger i ett alldeles lagom tempo med vrålande körer som är lätta att skrika med i. När låten Gimme your love sätter igång är hårdrockarnas dansgolv ett faktum. Hela publiken dansar. Känns det som iallafall. Det gjorde iallafall jag...
Read More